Gratjova

Svenskheten gör sig påmind
Klev på bussen hemåt från Valand ikväll. Och det var jag inte ensam om. Två schweizare (eller nåt?) klämde sig ner bredvid. Sådär nära så man kunde känna deras sura ostandedräkt och var tvungen att böja undan huvudet för att inte deras fettiga hår skulle vidröra en. Man har ju ett visst avstånd man uppskattar att okänt folk håller sig på. En privat sfär som man ogärna ser att vem som helst tar sig innanför.
Jaja, låt gå för den här gången då. De kan väl få sitta ner om de kommer till Sverige och hälsar på. Välkomna. 

 De hade ryggsäckar. Stora ryggsäckar. Ännu större arslen.

Hållplats efter hållplats började folk droppa av. Ströplatser blev lediga och hoppet steg. Men de jävlarna satt kvar.
Okej, de vill sitta ihop. Var nu inte så jävla svensk, Johanna.

När det återstod en hållplats var i stort sett hela bussen tom, så när som på mig och de feta schweizarna. Jajemen, de satt fortfarande kvar.
Ok vad, exakt VAD vill ni mig!?

På något sätt lirkade jag mig ur deras klor och kom hem hel. Men det var obehagligt alltså.

.. .. ..

Fick idag veta att det kan komma att bli en hel del TV-rapporteringar från våra matcher. En kanal har insett vårt grandiosa marknadsvärde. Ingen mindre än Alekurirens Web-TV. Så nu är det bara att börja media-träna.

Har även fått lite gamla Surte-anekdoter berättade för mig under kvällen. Vad ska man säga, det finns själ i den bygden. Och Susanne Ljungskog bor där.

Sedan, Jonna Leek, tycker jag det är otroligt fult att hänga ut folk på det där viset. Men jag är inte den som gräver ner mig. Hämnden är ljuv.

.. .. ..

Någon undrade om jag var singel. Jajemen. Och så gillar jag mysiga hemmakvällar, långa skogspromenader och djupa samtal på tu man hand.

Svar till: "Svag för kroppsfinter"