Klart man hänger med!
"Vrigstadtjejen Johanna Gratjova som har spelat i Pixbo spelar numera i Surte."
The break-up
Vi behöver prata.
Jag har funderat ett tag nu och jag känner att vi är på väg åt olika håll här i livet.
Det funkar inte längre men det är verkligen inte du, det är jag!
Jag behöver tid för mig själv.
Nä jag har inte träffat någon annan.
Det var nog bara inte menat att det skulle vara vi för alltid.
Tja eller vem vet, våra vägar kanske korsas igen någon gång, någonstans och då kanske vi hittar tillbaka till varann.
Låt oss nu minnas allt fint som varit.
Att göra slut är inget av mina paradnummer. Har vid närmare eftertanke faktiskt bara gjort det när bollen så att säga lagts upp på straffpunkten, eller kanske snarare påmållinjen där jag bara behövt snudda till med lilltån för att peta in den i nät.
Är ingen höjdare på avsked överhuvudtaget men när allt kommer omkring är det bara min lilla blogg jag ska göra slut med nu.
Livet har sin gilla gång. Var sak har sin tid.
Då ska väl jag ta och skaffa mig en hund, en katt, en man eller någon annan hobby.
Snipp snapp snut, så var sagan slut.
Lev väl och Rock on!
Eder Johanna Gratjova
Hänvisar nu till följande:
Geek
Kursen i konflikthantering inleddes med en djupdykning i gruppbegreppet. Kom på mig själv med att sitta och dra paralleller till olika lag jag ingått i under årens lopp ungefär konstant. Än en gång kände jag tacksamhet inför att fotboll och innebandy var innesporterna i Vrigstad back in the days. Att mina föräldrar inte tog den där klubbmästerskapstiteln på så stort allvar då när jag var typ 10. (Även om en lyckad tenniskarriär hade bringat en och annan slant mer till mitt stackars sparkonto.)
Lagidrott berikar på ett annat plan.
Söndagens TV-puckenliknande glädjescener dokumenterades tydligen.
Jobbar aktivt med att förebygga sådana reaktioner inför Derbyt med Djävligt stort D på fredag.
Huokko, som för övrigt inte uppskattar att jag kallar henne Huokko (Vet inte om Jonna Geek* är att föredra?), levererade den ena genomskärande diagonalaren efter den andra på gårdagens träning. Forwards som omskolas till backar har otroligt ofta en alldeles särskilt fin blick för spelet. Måste säga att hon fungerar suveränt på sin nya backposition. Keep up så stänker vi sönder Tjalls på fredag.
* Efter att ha varit den drivande i ryggsäcksbetällningen (fruktansvärt orock'n roll men när min axel satte igång en högljudd strejk efter allt bag-kånkande, köpte till och med jag ändå ryggsäcksförslaget), och sedan anlänt till samling med 1) vattenflaskan chict nertryckt i nätsidofacket à la tradtionell lärarstudent och 2) skorna fastspända utanpå i någon slags back-packerstil blev Jonna "Jonnalik" Leek omedelbart Jonna Geek.
Next: Tjalls.
Hade ju hemskt gärna velat kunna säga att jag, som den genuina härförerska jag är, erövrade bollen på egen planhalva vid ställningen 3-3, snurrade upp hela Färjestadens försvar för att sedan snärta in den upp i x:et. Nu var det inte riktigt så det gick till. Vår terrier Soffi, som för övrigt går från klarhet till klarhet, köttade på något märkligt sätt bollen fram till mig och jag valde för en gångs skull att avlossa dunderbössan trots att ett antal Färjestadsförsvarare skymde.
Sedan tycker jag att det var lite väl ofint av Eva, Simon och Biff-Malin att dra upp ett sådant mönsteranfall och hänga dit 5-3:an som litegranna förtog min status som mathchjälte.
Likväl - tre förbannat viktiga och sköna poäng inför den 250 personer stora och förbannat goa publiken. Kan inte ha varit vidare angenämnt att rulla hemåt mot da island in a da sun för ölänningarna.
Undrar så det flundrar om det var the hair-cut som gjorde att jag äntligen fick näta. Den där simsonhistorien kanske inte är någonting annat än kvalificerat skitsnack.
Mina kära lilla syssling Martina har gått och blivit capitano i Färjestaden. Tror det ligger i släkten det där med kaptenskvalitéer, bara att ytterst få har förstått mina.
Fanns de som sa att jag såg extremt lycklig ut efter att ha fått hänga. Går ju lite emot mina rock'n roll principer egentligen och jag grämde mig ordentligt över att jag inte hade lyckats se mer sval och oberörd ut. Sedan kom jag hem, trött som en stackars gulagarbetare, och insåg att jag inte hade en susning om var eller när introduktionen för den nya delkursen skulle hållas idag. Fy fan va jag är rock'n roll, tänkte jag och så landade jag på plus-minus-noll där.
Tråkigt att sedan se att jag skulle infinna mig för introduktion först 14.00.
Tråkigt att ha en hel förmiddag att bara döda.
Tråkigt med sovmorgon. Särskilt på en måndag. Särskilt med tre nyinförskaffade pinnar.
På fredag väntar en ny het fajt. Challengers, eller tjalls som de också kallas, har bjudit in oss till min gamla hemmaarena Partillebo. Kan vara ett av de större prestigemötena denna säsong. Höll nästan på att kissa ner mig när en utmanare drog igång trash-talket under gårdagen.
-Du! Sargbitarna ska flyga!
Oooooooooooo!
Sing Hallelujah!
Somliga förtjänar tydligen hutlösa summor. Andra får finna sig i att idrotta för nöjes skull. Men inte är vi bittra för det inte.
Spelledigt för i stort sett alla utom Surte och Färjestaden i helgen, vilket Huokko är själaglad över.
Då vi för närvarande är några poäng kort är planen att Färjestaden ska få sig en jävla resa på söndag. Eller snarare två om vi plusar på den härliga bussturen de har framför sig där på förmiddagen också. En seger hade smakat ljuvligare än varm äppelpaj med krämig vaniljsås och det, gott folk, är sannerligen inget skamligt betyg. Vinst och tjoff tjoff så kan vi swischa förbi både ölänningarna och blåbären. Inte för att vara ytlig men det hade ju sett avsevärt mycket bättre ut.
Det gavs i afton tillfälle att biffa upp sig lite extra inför bataljen. 
Gäfvert passade på att starta upp satsningen inför beach-09.
Mattsson negligerade inte den ack så viktiga ryggmuskulaturen
Biff-Malin hämtar vikter för att pumpa bicarna.
Traskar sedan iväg för chinsen. Fixade väl ungefär en 30 rep.
Lite assisterad av H.Mild.
Amazingly heavy kroppshydda.
Körde lite bench istället. För lätt?
Vi lägger på lite till va.
Eliasson pumping.
Roddarn.
Övervakarn.
Vissa körde överkursen med gym före den obligatoriska spinningen. Hade ett helvete med att behålla respekten för karln som skulle leda huvudtillställningen när han i inledningen bad oss att tänka på vår favoritbacke - "den som vi klarar cykla uppför hela vägen".
Favoritbacke? Finns det någon på denna jord som har en favoritbacke som lutar uppför?
Det artade sig ju längre passet led, jag menar vad kan gå snett efter att man fått äran att trampa på till en dänga som legenden Albans Sing hallelujah? Det var en av de mer moderna beatsen herr spinninginstruktören hade att bju på. Efteråt fick han för sig att teasa oss att fortsätta cykelsatsningen genom att berätta hur många par som hade träffats i sådana sammanhang. Han måste tyckt att vi såg ut som ena tappade stackare för sedan förtäljde han även att den arbetsplats där flest par funnit varandra var på Västtrafik. Vilket sug man fick efter att bli spårvagnsförare och hitta sig en snajsig kollega att hooka upp med!
Första kindnypen idag. Vintern verkar vara sugen på att göra entré innan vi ens njutit klart av alla fantastiska höstfärger.
Burr. Very burr.
IBK Avdankad
IBK Avdankad är ett lag med attityd. Efter tre kassaskåpssäkra segrar i damtrean har de nu tagit beslutet att tralla segersånger redan före matchstart. Kaxigt.
På tal om avdankadhet förresten, så fanns långtgående planer på att bilda en sådan förening redan i början av sommaren men en av stöttepelarna i det projektet har visat sig vara allt annat än avdankad så här långt in på säsongen.
Innebandyfestligheter vankades i Jönköping. Och efter första perran verkade det som att Shitlake skulle få med sig tre goa pinnar hem från Kinnarps Arena förvånansvärt enkelt mot ett likblekt JIK. Det var lite rock'n roll feeling över det hela vilket självfallet uppskattas enormt alla dar i veckan. Sedan blev det en ganska sval match. Och den åsikten kan eventuellt ha en del att göra med vart mina sympatier fanns. Nåja, det är väl ändå positivt om JIK kan hanka sig kvar.
Inramningen var annars kanon, frånsett frågetecknet på personaltillsättningen vid biljettkassan och Music Maestrons mediokra insats. Mullsjösupportrarna hade med en stor banderoll med texten "Kom hem vi börjar om igen!" som de hängt upp bredvid Gillek och Elfs tröjor. Man trodde kanske också att denne Gillek, dagen till ära, skulle skippa bråkstakefasonerna som man vanligen kopplar samman honom med. Men nädå.
Sedan skavde det väldeliga i mina öron när speakern sa "Gilek" istället för "Gillek". Två konsonanter gör för det mesta föregående vokal kort. David Gilek. Tja, han är ju lite utav en doldis s'att man får väl lov att ha överseende.
Hann springa på gamle coach Holmberg och få en ny definition på kung också.
-Ja du vet nu är man ordförande och tränare och sportchef och alltihopa va. Sen sitter jag med i tävlingskommittén me. KUNG!
Alltid lika charmerande att råkas. Lycka och välgång tillönskas hans IFK Stockaryd som flåsar Sävsjö IBK i nacken i kampen om Kommunens bästa lag. Bara en division upp nu.
Den avslappnade smålandsweekenden rundas av under morgondagen. Tillbaka till Götelaborg där första halvan av terminen ska till att examineras och avslutas. Ser mig ju inte som en av naturen vidare värst gnällig människa men fan vad tråkigt det ska bli. Cheer me up, snälla nån.
Så jäla gullig kille!
Jo jag tackar ja. När tonerna från Oh helga natt, ljuvligt framförd av Peter Jöback, strömmade från morgon-TV:n i ett av reklamavbrotten, började mitt te plötsligt få en alldeles julig smak. Ett textmeddelande gick då iväg till en vän för att påminna om det julstök vi planerat framåt december, vilket faktiskt inte är jättelångt fram i tiden. Jag fick då frågan om jag inte skulle hänga på henne och hennes bihang på denne Jöbacks julkonsert. JA! tänkte jag samtidigt som jag kände mig som en 40-taggare.
Sedan slog det mig att jag, under min livstid, har joinat en fanclub. En. (Facebookgrupper känns inte riktigt på riktigt.) Och det är just Peter Jöback fanclub, vilket känns sådär rock'n roll idag. Vill minnas att det gav mig access till fler bilder.
Tänka sig vad ett par rådjursögon kan ställa till med.
Beklämmande att han fått idéer om att han passar bättre i kort hår.
I'm not bitter. I'm just better.
Första lediga vardagen på mycket länge resulterade givetvis i sovmorgon. En lång sådan. Kanske alltför lång för en viss seghet har infunnit sig.
Trampade ut i pyjamasen för att hämta posten. Ett brev till Johanna men då det, helt uppenbart, inte var något kärleksbrev uteblev glädjeskutten.
Det var bannemig inte en dag för tidigt, muttrade jag bittert för mig själv medan jag endast tänkte på det jobbiga i att ta mig till paketombudet för att kvittera ut mitt paket.
Läste sedan vidare...
Nu blev det fart under 37:orna! Å ja, solen skiner lite grand. Happy happy.
/Johanna Karelina, på språng och taggad till tusen för kvällens brottningspass.
Helllooo! I am Lindsay Lohan!
Lagets piffigaste damer, systrarna Sofie och Linda Karlsson tipsade om ett frisstest på veckorevyn.com. Kunde inte hålla tassarna borta utan gick nuts där bland alla kändisfrissor. Se här så käckt:
Johanna Gratjova goes, i tur och ordning Lindsay Lohan, Posh, Cameron Diaz.
Det mesta talar för att jag kommer hem med den platinablonda Posh-boben. Den känns ju jävligt 2008.
Alla jobb har sina nersidor. De flesta har förhoppningsvis också en del skimrande stunder. En journalist kan bli glad om han får ett saftigt scoop, en läkare om han räddar ett liv, en polis om han sätter dit en elak bov och så vidare. Idag såg vår lilla P-lisa, Salo, fullständigt salig ut då hon berättade om sin arbetsdag. Hon hade befunnit sig i de centrala delarna av staden då en uppsjåsad rättegång hade ägt rum och vid samma tid hade även hennes socialdemokratiska höghet, Mona Sahlin, befunnit sig där i krokarna. Det hela hade lett till att det hade varit skralt med parkeringsplatser och folk hade då valt att förbise många av de p-regler vi har. Det verkade på Salo som att hon hade fått sig en tidig julafton där med botblocket i högsta hugg.
På tal om Salo. Är det inte märkligt att vissa aldrig hjälper till att bygga sarg? Förbannade målvakter. "Vi har så himla mycket skydd som tar så himla lång tid att ta på sig! Oj hoppsansa nu är vi klara, har ni redan byggt färdigt!?" Man blir trött.
Fr v: Lisa Persson, Jonna Salo, Sofia Mattsson
Nu har jag tydligen bott i Göteborg så länge att jag säger och till och med skriver "bygga sarg". I Vrigstad "byggde" vi fan aldrig sarg. Vi "satte upp" den, kort och gott. Om/när jag börjar säga "hörnena" istället för "hörnen" - då kan det nog vara dags att börja tänka på att flytta.
Idag var det ordning på torpet (OKQ8) igen. Den ordinarie försäljerskan var tillbaka och Tomten som serverade mig och Huokko French Hotdog med en blaskig kokewurst i måndags jobbade inte. Vi tog ett allvarligt snack med henne om vad hennes kollega hade ställt till med. Räknar med att bastarden åker ut med huvudet före nästa gång han visar sig där igen.
Vem fan vill ha French med kokt korv!?
Äe.
Kvällens Stekare
Pettsson körde en schön surte-piké ikväll. Lite stekigt back-slick på det - och vi har en vinnare.
This isn't Soul Train, honey.
Men nä nä. Surte IS IBK återfinns nu under strecket. Sen kan vi snacka hur mycket vi vill om skottstatistik hit och dit. Fortfarande är det skott i mål och inte på mål som räknas. Och det spelar ingen roll hur dåliga Stanstad anses vara, vi var tydligen sämre.
Det blev en analys av det tyngre slaget ikväll.Vad hände? Vad i all sin dar hände? Den bästa förklaringen måste ha varit stereons oförklarliga frånvaro när vi gled in i omklädningsrummet vid samlingen. Jag var inte sen att haka på den teorin. Nä för där hade man suttit och slitit och till slut komponerat den kanske bästa plattan någonsin och så var inte stereon på plats. Sådant får bara inte hända.
På tal om plattan i fråga var det gott att Håkan Mild intagit position vid mixerbordet för att välja beats under spelavbrotten. Till den playlist jag egenhändigt plockat ut de tyngsta hitsen för tillfället, och som Håkan sedan använde sig av i sitt DJ:ande, återfanns en bit med en kanske något diskutabel text (döm själva). Den dônade Håkan av precis när en av Stanstadspelarna fick masa sig iväg till botbänken.Så tarvligt det blev! Och näsfniss så det stod härliga till på #68. Den var ju egentligen mest tänkt att fungera som en intern trigger för det egna lagets attityd - typ i omklädningsrummet om nu stereon hade varit där som den skulle.
En annan Håkan som jag allt som oftast tar för en skojare till sjömansbiff, mest för att alla überkäcka göteborgare målar upp honom som någon slags Gud, är just nu mest spelad. MPT alltså. Dra på trissor.
Dumt 1
Acceptera kollegornas invit till bollsparkande efter skoltid.
Dumt 2
Utföra detta bollsparkande iklädd shorts och t-shirt i regn och blåst. Tog inte så många timmar att tina upp efter det. Nä lagom till träningen ungefär. Gott att chocka kroppen lite.
Dumt 3
Lämna kvar la musique, som åtminstone förgyller morgonbussfärden en smula, hos målvaktslejonet.
Dumt 4
Umgås med Tommy Lee, Nikki SIxx, Mick Mars och Vince Niel till 02.00.
Dumt 5
Det här om man jämför med det här.
Inte fel med spelledigt i helgen. Passa på att lirka sig ur den negativa trenden kanske.
Studerad, observerad, bedömd.
Under veckan peppade en av mina lärarkollegor mig så det stod härliga till. Hon verkade inte då ha insett vilken laid back och rock'n roll människa jag är. (Precis som att jag skulle bli nervös av att ha hökögon på mig då jag undervisade. Ha någon studerandes varje steg jag tog och noterandes varje ord jag yppade. Nänänä.) Hon berättade om hur det gick till på hennes tid. Det var ungefär 25 år sedan. Då skulle en sträng Universitetslektor i franska komma och inspektera hur hon skötte sig och om det kunde bli någon lärarinna av henne. Hon hade varit helt utom sig av nervositet. Det hade varit så illa att hon på luchrasten före the moment of truth hade begivit sig till närmaste ICA-butik, som då fortfarande sålde starköl, köpt sig ett par-tre stycken, låst in sig på damernas och där inne i dunklet svept alltihopa. Därefter hade hon gått ut, hållit sin lektion och fått tonvis med beröm efteråt.
Nu säljs ju inte starköl på ICA längre va. Men det löste sig ändå.
Gorbatjov Special
Sedan hade ju inte vi nödvändigtvis behövt släppa 3 snabba kort därefter bara för det men nu föll det sig tydligen så.
Att förlora mot Olofström är inget man behöver skämmas så där våldsamt mycket för. Erdtman och Wickström är ju de som ska vara bra men jag får lov att säga att Engström, och framför allt Torikka impade desto mer på mig igår. Hade det inte varit för den där förbannade Engström hade nog två utkast nått mig farandes i frilägesposition. Och då kanske jag hade kunnat spräcka den där förargliga nollan i mitt alldeles personliga poängprotokoll. Men det får tydligen vänta.
Intressant läsning på menyn på haket vi begav oss till efter fajten. Det var ju oerhört lockande att beställa nedanstående rätt av rent principiära skäl men nu var suktandet större efter en av fett drypande Mexicana.
En tjej i laget som just nu lider av acneproblem fick syn på sin feja i en av speglarna i omklädningsrummet när hon steg ut ur duschen varvid hon utbrast:
-Åh fy fan!
En av lagkamraterna som kan sitt pep-talk sa då:
-Men *** jag tycker du är jättesnygg! Hade du varit lesbisk hade jag raggat på dig!
Amore.
Pay-back
I lördags natt hade Salo varit ute och känt på pulsen på Avenyn. Hon snubblade in på ett ställe tillsammans med några av lagkamraterna och de hade tydligen haft en trevlig afton utan några större skandaler. Så hade de åtminstone uppfattat det själva. Däremot hade en av vakterna funnit Salos uppträdande stötande på något vis och visat henne dörren ett tag innan hon hade tänkt bege sig mot densamma och hemåt i natten.
Till vardags jobbar Salo med att stävja parkeringsöverträdelser. Häromdagen stod hon så och lappade en bil som parkerats blott 5 meter från ett övergångsställe, alltså på tok för nära. När hon som bäst stod och signade P-boten kom ägaren till det taffligt parkerade fordonet springande. Det var tydligen ett bekant ansikte - den ovan nämnda vakten. Han trodde att han skulle kunna snacka sig ur situationen men Salo var stark.
Snacka om pay-back.
Trillade nedför trapporna och in i kopieringsrummet för att dra 20 ex av en mycket spexig artikel om Usain Bolt. Var lite darrig på hand så jag råkade knappa in 220 i antalsfältet. Fel, fel, fel, tänkte jag och ropade till mig närmaste ordinarie lärare för hjälp. Hon betraktade mig noga över glasögonen som tillåtits glida ner på nästippen och sa:
-Men ni får inte lov att kopiera själva!
Människan tog mig för en elev. Ok för att man gärna vill se ung ut men högstadieelev, där kan nog min gräns gå. Pep-talkade mig själv så gott det gick efteråt. Kom fram till att jag nog var exceptionellt fräsigt klädd idag.
Passar avslutningsvis på att meddela Jonna Huokko att det är fredag imorgon. Nere i högra sarghörnet på träningens tvåmål fick hon nämligen för sig att det var redan ikväll. Exakt samtidigt började det suga i french hotdog tarmen. Bättre fokus på lördag Huokko!
Kärlek
Vi har blivit matade med information om hur viktigt det är att snabbast möjligt efter avslutad träning få sig något till livs. Därför ombads Pastorn att styra kosan förbi OKQ8 efter kvällens pass. Shoppad och klar spatserade man sedan ut ur butiken och möttes av ett hang-around gäng.
-Ey du! Kan du köpa ut åt oss?
-Nä jag är inte 18.
OH så fyndig jag kände mig! Hade det inte varit för det hade jag förmodligen "hjälpt" kidsen annars. Särskilt med tanke på att det satt en konstapel vid ratten.
Hade (på tok för) lite kvalitetstid med en bedårande ung man idag. Han grät alldeles hjärtskärande när jag var tvungen att hasta iväg. Lille Alexander...
Lovely creature.
Den där överdrivna fascinationen för bilar i alla dess former måste dock jobbas bort - snarast! Vi satt och kollade Rorri Racerbil, på den unge mannens begäran och 3,5-åringen pekade då på en av de tecknade racerbilarna och sa:
-Det där är nästan en Passat!
Det borde väl finnas annat att lära honom? Sägs i och för sig att min kära syster också var en fena på bilmärken i hiskeligt unga år. Hon blev violinist av högsta rang. Än är inte hoppet ute!
-Vad ska ni förbättra till nästa period?
-Vi måste vårda bollarna bättre.
Kids på glid
När man cirkulerar i skolverksamheten får man en viss inblick i hur många kids det finns som far illa där ute. Välbärgade områden är inga undantag, det skall gudarna veta. Det är inte bara en gång som man varit nära till tårar när man hört om hemförhållanden som verkligen inte borde vara möjliga i ett land som Sverige. Kids som redan under högstadietiden dömer ut sig själva och sina chanser att lyckas och istället trasslar sig in i destruktiva nätverk. Hur många gånger har man inte velat ta med sig de där bångstyriga tonåringarna hem och få dem att tro på att det finns en framtid - även för dem?
Idag mötte jag en sådan typ av kid som gjorde mig till en otroligt mycket räddare tjej hösten 07. Jag trodde på allvar att mitt hjärta skulle dunka sönder när han klev in där i salen och de två stora starka poliserna låste upp hans handbojor. Tänkte att nu jävlar kommer det bli ett levande och han kommer svälja mig med hull och hår. Under de första minutrarna vågade jag inte ens se honom i ögonen.
Utvecklingen blev dock inte riktigt som jag hade befarat. Han hade inte ens fått ordet innan han bad om ursäkt och sa att han skämdes för vad han hade gjort och vilken rädsla det hade lett till. Plötsligt kändes han som en vilsen liten pojke som faktiskt hade ett hjärta snarare än ett monster. Jag ville förklara för honom att stölden i sig var fullständigt skit samma och att jag var tacksam att han inte nonchalerade att det lett till att jag hela den gångna vintern bävade för att vara själv och fick hjärtat uppkört i halsgropen så fort någon gjorde en något för hastig rörelse i närheten av mig på stan. När sedan hela hans historia från 11 års ålder berättades tjocknade det i halsen på mig. Och än värre blev det när han själv talade om sina framtidsutsikter.
Hur kunde det gå så snett?
Hur kunde omgivningen missa vad som höll på att ske med honom redan innan han ens hunnit bli tonåring?
Hur räddar man en 19-åring som är fånge i sitt eget beroende och dessutom medicinerar mot ångest, depression och psykoser? Är det för sent?
I morse trodde jag att jag skulle sitta här nu och frukta vedergällning men det enda jag kan tänka på är hur man håller ungdomar ifrån skiten.
