Gratjova

När firmafesten igår var på upphällningen drog någon filur iväg oss till ett schlager-inspirerat ställe på Avenyn. Och det vet väl de flesta att det verkligen är stört omöjligt att låta bli att sjunga med i de där svängiga bitarna. Sen att det kanske kan klassas som lite lätt sjukt att man lär sig alla dyngtexter (ja det är faktiskt rena och skära dyngtexter i de flesta fall)... Hur som helst blev resultatet en kraxande Johanna. Och det är ungefär där är vi nu.

Det har pågått förhandlingar en längre tid angående detaljerna i mitt kontrakt med Surte. Jag nöjer mig ju inte med vad som helst liksom. Särskilt inte när jag vet vilka enorma summor det handlar om i innebandy och kanske framför allt daminnebandy. Men så idag kom vi äntligen överens. Jag taggade i och för sig till ordentligt när en av förhandlarna initialt beskyllde mig för att försöka lägga mig till med en "sexig röst" för att på så sätt erhålla en bättre deal. Men lugnet lade sig när de tunga grejerna plockades fram.  Det tillhör ju egentligen inte vett-och-etikett-reglerna att snacka om vad man får, men så här i största hemlighet på bloggen känns det ändå ok att säga att det var sign-on-bonusen som gjorde det. Jag fick den i handen så fort min namnteckning var nerpräntad och det är otroligt mycket tvek på att många har erhållit något liknande; en fana på ca 1 x 1,5m från den gamla stormaktstiden. Nu jävlar vill det till att jag levererar.

Det satt några groupies utanför Ale Gymnasium när vi kom dit ikväll och hoppades på att det vankades match. De sa att "Surtes tjejer, det är grejer det!". Alltid trevligt med lite fans. Särskilt män på minst 50 taggar som matchar nylonjacka av 1987 års modell med s.k. snötvättade jeans och som har en viss förkärlek till parkbänkar och blå eller lila kassar fyllda med Sofiero alternativt Special. Min gissning är att de hänger på låset inför hemmapremiären.