Gratjova

00.30 igår natt väcktes jag ur min djupa skönhetssömn av en felringning.

-Johanna? Då har jag ringt heeelt fel. Ursäkta!  (släpig stockholmska)
-Nä det är ingen fara.

Ingen fara?! De där artighetsfraserna sitter så djupt inpräntade va. En utskällning efter noter hade varit på sin plats. Får faktiskt ta och kitta upp mig. Det bådar inte gott nu här inför säsongsupptakten med sådana fasoner.

Ja nu är det snart igång på allvar igen. In i dimman bara. Sommaren blev ruskigt kort då de mesta regnade bort. Tänk att en sådan stackare som Ledin kan ha så rätt.

Sista hellediga helgen på jag-vet-inte-hur-länge närmar sig. Det är ungefär som ångesten inför en hel semester(observera att jag inte är det minsta sur över det faktum att jag inte har varit  ledig en sommar sedan ja var 15-16) fast komprimerad till ett fåtal dagar. Det känns som att man bör göra något bra av detta liksom. Typ grillkväll i goda vänners lag.



Morgondagens ros delas ut redan i afton. Den går utan någon som helst konkurrens till Karin Eriksson som kommer och plockar upp mig på vägen till jobbet imorgon. Nog för att Bettan och jag har utvecklat ett fint förhållande nu de senaste dagarna, hon är precis som jag - knakar när det tar emot. Men oj vad jag ska njuta när jag jammar ner för trapporna i ottan för att slå mig ner i Karins åk.