Gratjova

Om man har gjort en catering-beställning förutsätter man att restaurangen i fråga har haft i åtanke att maten faktiskt skall transporteras därifrån. Det är ju lite det catering-konceptet går ut på.

Idag var vi och hämtade en skaldjursbuffé nere på en inte helt okänd båt som ligger stadigt förtöjd nere vi Lilla Bommen. Den ena delikatessen efter den andra packades smidigt ner i vårt åk  men så när de slutligen tog fram löksillen fick jag nästan krupp. En klotformad skål med en diameter på 35-40cm hade fyllts nästinpå till bredden med denna vår allra svenskaste fiskrätt. Den lille köksmästaren såg på våra besvärade ansiktsuttryck att det inte var läge att packa in den bland de mer stabila brickorna.

-Ni kanske får ta den här i knäet?
-Eller så kan du få ta mitt knä någon annanstans?

Nä det sa jag förstås inte.

-Du har möjligtvis ingen plastfolie som vi kan ta över?
-Jovisst!
-Åh, jag tackar å det allra hövligaste!

Och hur mycket hjälpte den där plasten då? De inledande 50 metrarna på vår tillbakafärd skedde dessutom på ett vedervärdigt underlag. Det är jättefint att titta på men jag vet inte hur många gånger jag, precis som Tiffany P, har ställt mig frågan:

-Vem fan uppfann kullersten!?

Väl tillbaka och redo för uppdukning var halva jag nerdränkt i sörja som rå fisk och lök simmat  omkring i.

Men man kan ju inte gå omkring och hänga läpp sista dagen på jobbet.

Och imorgon blir det en heldag innebandy. På söndag också. Jag repar mig nog från fisksviterna. Innebandy är jävligt kul just nu.