Gratjova

I den sagolika sommarvärmen slog jag mig ner i trädgården och blickade ut över det vackra landskapet. Lekande barn. Blommor och lite skog. En halvsjabbig fotbollsplan och så där i förgrunden, den fantastiska plats där allt en gång började, Vrigstad Sporthall. Minnena därifrån är oräkneliga men somliga har etsat sig fast mer än andra.




För 10-15 år sedan kom en ny sport till byn och således startades en ny klubb.

Wrigstad IBK, lägg märke till den spexiga stavningen med W som inte är densamma som i ortsnamnet.

Som brukligt, var det naturligtvis endast pojkar och män som erbjöds att prova på till en början. Ett damlag startades så småningom men småflickorna fick snällt sitta och titta på när de jämnåriga grabbarna spelade den nya, poppiga sporten. Observera, det fanns ingen som helst bitterhet.

Det fanns dock en ordentligt idrottsintresserad skara flickor av årgång 85 som fram tills dess hade ägnat sin fritid uteslutande åt fotboll. Men som alla vet är det blott under sommar- och delvis vår- och höstmånaderna som denna sport kan praktiseras, såvida man inte halkat in på en proffesionell bana. Dessa chicks hade, oväntat nog, inte gjort det vid 10-11 års ålder, även om vissa hade klar potential. Behovet av en vintersysselsättning var stor.

När det inte av klubben erbjöds några möjligheter för dem att starta en alternativ karriär vid sidan av fotbollen gjorde de det som After Dark skulle komma att sjunga om i Melodifestivalen ett decennium senare; tog saken i egna händer. De gav en coach-förfrågan till damlagets dåvarande superstjärna och tillika praktikant på Vrigstad Skola vid det tillfället, Petra Karlsson. Hon tackade ja och vi klampade upp till klubbledningen som gav oss en träningstid i veckan.

Vips var flickverksamheten igång.


Fortsättning följer