Wrigstad IBK, del V
Damernas år
Efter att herrverksamheten rasat samman som ett korthus rekryterades deras assisterande coach, Mikael Holmberg, till det då mycket lovande damlaget. Vi var inte många, men det var kvalitet!
Efter en trevande inledning var andra året med Holmberg i båset som en enda lång segermarsch. Jag kan nog säga att vi promenerade hem seriesegern och i junior-DM var det enda som ens liknade något slags motstånd ett Hovshaga som sysslade mer med smutsiga ordfighter på nätet. "The double" var ett faktum.
Några av oss utgjorde dessutom stommen i det lag som plockade hem skol-SM-bucklan våren 2004. Tänk att det gick att sätta urbandyorten Vetlanda på innebandykartan. Men då skall alla veta det, att egentligen var det inte alls Vetlanda. Mer Vrigstad.
I J18-SM gick det lite motigare men skalpen mot det då hutlöst kaxiga och segervissa Robertshöjd minns jag som igår. När vi tackade varandra efter matchen kom en, ursäkta mig för ordvalet, jävla subba fram till vår målvakt och sa:
Du var den enda som var bra!
Hon var jättebra den matchen, det är inget snack om saken, men det var väl knappast hon som gjorde våra mål. Moget. Idioten har jag inte sett till sedan jag flyttade till Göteborg och då skall gudarna veta att jag har letat. Hon bröt väl ihop och la ner karriären efter den förlusten. Hon lyckades i alla fall svärta ner RBK:s anseende rejält. Såna uttalanden blir jag förbannat trött på. Inser man inte själv hur förbannat korkat det är att säga en sådan sak? Vad säger det egentligen om ens egen insats?
Ett odiskutabelt radarpar under dessa år var Bennerstål/Gratjova. Statistiken talade sitt tydliga språk. Detta ser jag än idag som toppen av min karriär. Anspråkslösa Heidi "Haisan" Bennerstål uttryckte sig ibland i ödmjuka ordalag och med en sinnessjuk skotsk accent: "I'm a God. In every way." Ja, vi var grymma faktiskt.
Jag har aldrig upplevt maken till sammanhållning någon annanstans. Pixbo? skulle inte troo det. Partille? På god väg men Wrigstadstandard kom vi inte upp till.
Holmberg kan tyckas vara en suspekt gubbe på många sätt men han var ändå en starkt bidragande orsak till att detta var den bästa tiden hittills i mitt innebandyliv. Han må ha haft sina brister och jag vet inte om han var medveten om hur mycket gott han gjorde genom att bara var Holmberg, men det var grymt. Jag kan än idag inte minnas att vi hade någon speciell taktik. Gick det inte bra var Holmbergs grej att gå ner på folk, vilket kunde innebära att man spelade hela matcher på tre forwards, en center och två backar.
Best of M. Holmberg
Klubban i isen!
Honken var hockeyspelare i grunden. Utöver endel brister i det taktiska kunnandet (eller var det bara så att han mörkade dem? ingen vet.) gav endel av hans uttryck indikationer på detta.
Ah, å här är det överstegsskridsko som gäller va.
Ni kommer att få mycket istid idag.
Andra uttryck kunde ha halvt om halvt osmaklig karaktär. Som en gång då han skulle beskriva hur otroligt vacker en kvinna var:
Hon var så jävla snygg så man hade kunnat äta gröt ur röven på henne.
okaaj...!
Det var allt som oftast ingen idé att påstå att man var sjuk eller ens hade någon antydan till skavank. En gång beordrades jag ner när jag inte fullt ut hade återhämtat mig från vinterkräksjukan. Smittorisken var absolut inte att tänka på.
Vi behöver träna powerplay, det måste du väl orka i alla fall? Det handlar om fem minuter.
Skulle man gnälla över huvudvärk kontrade han med:
Man kan fan inte ha ont i en protes!
Var det så att man upprepade gånger åmade sig över något, då kom urbonden i honom fram och följaktligen resonemangen som vanligen förs när det gäller djur:
Det är lika bra att vi avlivar dig.
Det faktum att Honken hade signat en egen waterboy till laget är också rätt sjukt. Olle var 12-13 bast då det begav sig och han var med överallt. På träningar, matcher och inte minst på lagfesterna. Vi pratar inte mer om det.
Bilfärderna till bortamatcherna är också ett kapitel för sig. Det var alltid rena nöjesupplevelser att slå sig ner i Holmbergs åk.
Vid ett tillfälle stoppades vi av farbror polisen och han var någon ynka kilometer från att bli av med kortet.
Han kunde veva ner rutorna och skandera HÅÅÅVEBLÅÅÅÅ!! mitt inne i bebyggelser.
Han roade sig ibland med att köra på ettans växel genom hela städer och tuta och vinka.
Han var alltid jävligt ärlig och kunde utan omsvep säga på lördagsmorgonen när det var dags för avresa:
-Hanna kan du köra idag? jag är för jävla bakis.
Sjukast var ändå när han stannade vid övergångsställen och lät pensionärer passera. Pesnionärerna vinkade glatt och tacksamt, men när de hade vinglat halvvägs över gatan med sina rullatorer i högsta hugg började Honken gasa och skrämde livet ur de stackars små åldringarna.
Så var det någon som såg en jävla pajas i en mörkblå Volvo-combi med tonade rutor för tre-fyra år sedan, så var det ingen som hade rymt från dårhuset. Det var bara Mikael Holmberg.
Holmberg var dessutom en person som uppskattade sina egna skämt väldigt mycket. Vissa stör sig på sådana personer. Själv tycker jag det är skönt att ibland få se att det finns ett fåtal som är nöjda med sig själva här i världen. Ett uttryck blev dock rätt utslitet. Det var det han drog varje gång vi stannade till vid donken.
Ah jag ska ha grävling macnåggets!
Ja det var min själ tider det!
Men, som Nelly så vackert sjunger, All good things come to an end. Årgång 85 tog studenten och det skulle flyttas, pluggas och ut och resas. Mitt flyttlass gick som bekant till Göteborg, eller Kungälv närmare bestämt. Radarpartnern Haisan och Coach Holmberg signades av det forna elitlaget Östra SK och när det inte ens fanns spelare att skrapa ihop till en femma fick de som var kvar och inte ämnade att lägga klubban på hyllan släpa sina arslen till Sävsjö. Sicket sorgligt slut. Frågan är om det inte hade varit klokare för mig att hänga på Honken och Haisan till Östra istället för att inta Pixbos bench. Jaja.. det finns väl en mening med allt som sker, eller vad är det det man brukar säga?
Avslutar denna lilla resa längs minnenas allé med att länka till moderföreningen. Mycket nöje. (?)
Wrigstad IBK
Over and out!
Du...hade du inte gått till Pissbo, så hade du ju inte kommit till Pattille...tycker nog det var ett bra beslut! :)
Mycket fritid i Vriiigstaaa? ;)
Ja säger ju de.. finns en mening med allt som sker!
Skojar du? Finns fan inget att göra... kanske rentav blir träningsnarkoman här nere..!?
Hoppas förresten sammankomsten i Stockholm gick fint, skall bli spännande att få en fyllig rapport därifrån!
Jag tycker oxå det var ett mycket bra beslut.
Men Grettan när kommer du tillbaks till Götet? Saknar ju dig på träningarna måste ha någon att tjöta mé.
Har du sett lottningen till Båstad.
I år får du se till att gå med oss stora tjejer till Pepes så du slipper att gå hem och kicka boll med en dalmas. Men du var inte så speciellt bitter övet det....
Hoppas vi syns snart
Nästa vecka är jag tillbaka Larsson. Då har vi endel att ta igen. Fan sjukt sysslolös härnere.
Har sett den ja. Ser ut att bli tufft att undvika lir på söndagen.
Nähedå.. det är väl alltid kul att få sparka lite boll. Vad är väl en bal på slottet?
Ja, kan du påminna mig om det, att jag ska gå med er och ingen annan? :) Är ju faktiskt nästan 22 då så får väl hoppas att det ska lösa sig lite bättre det där i år.
Tack så mycket! :)
I am very excited to see this site.
Universal design and accessibility.
Congratulations!