Gratjova

Ja då var i stort sett alla formaliteter klara. Jag gör mina gamla vapendragare Hagel och Larsson sällskap till Surte IS. 

Att spela i Division 2 med, på sin höjd, halva det Partillelag jag kom till kändes föga lockande. Ändå är det allt annat än lätt att ta farväl. Det har varit två fantastiska år. Vissa personligheter är bara oersättliga. There is only one Mary Maple, till exempel och denna hälsning fick jag från henne nu i afton:

-...but sincerely hope that you will feel good in that place.....whats it called.....Nol?...no....I know!! Sour-thé!

Okej, jag erkänner. Jag gjorde det för pengarnas skull. Hmm...

Att det dessutom är den tredje klubben för mig på fyra år placerar väl in mig i ett fack med inte alltför smickrande etikett. Men wtf. Det blir nog bra!

.. .. ..

Nyttigt vetande om ny laget

* Det formligen dräller av unga, hungriga talanger. Undertecknad kommer att bli tvungen att sälla sig till det äldre och mer rutinerade gardet. Lite bitter förstås. Utöver det redan ack så unga damlaget bådar ungdomslagens framgångar gott. 92-kullen sägs vara riktigt het. Sa jag 92?! Dags för mig att lämna över stafettpinnen snart, detta håller inte!

* Massor av rightare. Denna sort har jag mestadels upplevt som motståndare då de varit en bristvara i PIB. De är bökiga att hålla reda på och jag var minst sagt ovan när jag sattes samman med supertalangen Malin Eriksson (U19-landslaget nästa annars är det skandal) under den första träningen. Här serverade jag värsta mackan tänkte jag. Bara att trycka till. Nähe. Nänä. Bara att jobba.

* Klubbens herrlag harvar i den sjätte divisionen vilket gör att merparten av uppmärksamheten och budgeten går till damlaget. Vi hade det bra i PIB och hade säkerligen endel att vinna på att herrarna där också låg i ettan men det är inte jättesköj att jämt och ständigt hamna i skymundan. Eller vad säger du Larsson?

* Jag kan inte påstå att jag känner till surtebornas mentalitet men de gånger jag har besökt Ale Gymnasium har det varit endel publik och rätt go stämning. De har att konkurrera med bandylaget Ale/surte (det är annat än Sävehof det) och jag, om någon, vet hur mycket goare det är att slå sig ner inne i en varm hall jämfört med att ställa sig uppe på Jennylund och frysa röven av sig. (Skall bandy ses så får det min själ bli på Skarpe Nord.) Ett litet minus har jag dock här på det något guldassiga ljuset i hallen. Men det sägs att man vänjer sig.

* Det finns tydlig partypotential. Kände lite på den i vintras med Björkner, Jonna, Fia och Sandra. Har dessutom sett endel filmsnuttar från årets avslutningsfest. Någon med jättelångt hår, skall inte delge några namn, kunde hela Sofia dansar go-go utantill. Ser riktigt bra ut. Dessvärre lär halva laget bli tvungna att vända i otaliga dörrar till uteställen.

* Båstad är vi givetvis anmälda till. Fattas bara nu att min sommarboss beviljar mig ledighet denna helg.

* Det känns inte som att Surte på allvar hör till den soppa som göteborgsinnebandyn många gånger är. De' e' gott e' de'.


Efter att, den oh så spännande, serieindelningen är klar återkommer jag med vad jag tror om lagets chanser.

.. .. ..

Det hat som jag för tillfället hyser gentemot mina grannar går knappt att klä i ord. Det nådde sin kulmen under Valborgsaftonsmorgonen då de satt här ute på gården och hade champagnefrukost. Chalmerister. Har inte de viktigare saker att göra? Vad jag vet finns det många problem här i världen kvar att lösa så hur vore det om de som  ska vara framtidens experter sysselsätter sig med det istället för att bälja i sig skumpa och störa min studiero med något som är så långt ifrån skönsång man kan komma?

Dessutom luktar det grillat hela tiden. Men nä, det är jättegott med pasta.

Stort tack till kollektivet som tillhandahåller skydd från detta påfrestande folk.