Gratjova

Det fanns en tid då jag gladdes åt att England skördade framgångar inom fotbollen. Dessa sympatier kan England utelsutande tacka Michael Owen för. Under högstadietiden var han nämligen mannen i mitt liv och jag trodde på allvar att vi skulle kunna få något fint ihop, jag och Michael. Till exempel var jag helt övertygad om att hans gester efter stolpe-in-straffen i Frankrike -98 var tillägnade mig. Sedan visade det sig att han skulle välja en gammal barndomsvän. Jag tog mig samman och gick vidare. Har aldrig uppskattat engelsmän sedan dess.

Efter den miserabla insatsen mot nationen jag inte kan respektera trots allt dess befolkning utsatts för under historiens lopp, förutsatte jag att Ryssland hade försatt sina chanser.

På vägen hem från träningen ringde en pajas och jag stirrade ett tag på mobilen innan jag valde att svara. Det var länge sedan jag blev så lycklig över ett pajassamtal. Han gav mig nämligen informationen att Kroatien hade chockstartat mot England genom att hänga två på en kvart. Att ryssarna sedan hade 0-0 mot Andorra kändes väl inte helt angenämt men fanns verkligen möjligheten att de skulle kunna göra två plattmatcher på en vecka?

England hämtade in. 1-2. 2-2. Ja det var väl för bra för att vara sant. Varför skulle jag och mina comerades få känna lite glädje?

Men så i 77:e klev dagens, veckans, månadens.. ja kanske årets störste hjälte fram. Mladen Petric. Han fick nog en och annan stackare att fälla en tår på Wembley denna förtjusande afton

Ryssland övertygade också något kopiöst. Stabil 1-0-seger mot giganten Andorra.

Man brukar ju säga att det är svårare att ta sig till EM än VM. Ja fråga ryssarna. Andorra och Israel är fan inte att leka med. England däremot kan inte betraktas som något annat än en fin piece of cake.

Kroater alltså, vilket fantastiskt folk! Hade den stora äran att hamna i samma klass som en av dem på gymnasiet. Bozo. Han var en jävla klippa alltså. Var tvungen att gräva fram en gammal skolkatalog för att få en ordentlig bild av denne svunne kamrat. Och visst minns jag honom som igår. Det var minsann en kille man alltid kunde lita på och det är inget jag sitter och säger här nu mitt i den mest euforiska stunden på mycket länge.

Jesus Christ alltså.

När matcherna äntligen fick den vackra färgen blå på SVT texts resultatservice visste glädjen inga gränser.

En innebandyrelaterad vän med en gnutta finskt påbrå och viss förkärlek till Ryssland ringde upp för att gratulera och berätta att han var i det närmaste lika lycklig som jag.

-Hade Finland fixat det också så hade det fan gått för mig.

Detta var då egentligen lite mer än vad jag ville veta men jag tror jag förstår ungefär hur glad han var.

.. .. ..

Bläddrade längre fram i skolkatalogen och fick syn på ett foto från min fotbollsgymnasieklass. Det var ingen vacker syn men oj sicket sjukt smeknamn jag hade under bilden. Jag hade nästan glömt denna förskräckliga plump.

Alla hade valt en fotbollsspelare som de antingen såg upp till eller rentav identifierade sig med. Det kommer nog inte som någon jätteskräll att jag valde min Gud, jag hade ju som sagt då sedan ett antal år tillbaka släppt Owen.

Det har dock alltid funnits en vilja hos mig att försöka bevara lite av min kvinnlighet och detta ställde då till med lite problem i skolfotosituationen. Men problem är till för att lösas och denna gång gjordes det på följande sätt:

Philippo kallas då och då Pippo. Ett smidigt sätt att förkvinnliga namn är att addera ett litet -a på slutet. Erik-Erika. Jon-Jonna. Fredrik-Fredrika. Ja, ni fattar poängen. Således blev lösningen "Pippa" Inzaghi. Lite tokigt sådär.

De som tryckte skolkatalogen tyckte däremot inte att det var med nog med lustigheter kring mitt namn utan bytte ut ytterligare en bokstav. Jag var faktiskt inte helt nöjd när jag första gången fick katalogen i handen och såg att det stod:

Pippa Inzughi

Well. Det var ju en annan historia.

.. .. ..

En annan skön seger var den i B-lagsserien mot IBF Göteborg i måndags. Matchavgörande 4-1, ca 19 minuter in i tredje gjordes av J. Gratjova.

.. .. ..

Då stundar en ledig helg och hur fördriva denna om inte med en road-trip österut?

Stockholmare - Beware!