Lättare
Projektet jag startade vid senaste invägningen - 80-pannor-till-jul - går inget vidare. Nä, snarare kraftigt åt fanders faktiskt. Och det gråter vi naturligtvis floder över.
Tänk om änglarna kunde avancera i Champions Leauge. Var ju på plats på Ullevi vid hemmamötet mot Basel och det var väl underhållande i säkert 10 min, vilket är 10 min mer än vad jag på förhand hade väntat mig. Höga tankar om svensk klubbfotboll, jajemen. Ett annat minne från den matchen var annars den fajt som utspelade sig på läktaren mellan ett gäng så kallade fans och polisen. Det övergår mitt förstånd att man tar sig till en match, betalar en biljett och sedan skippar att faktiskt se matchen för att istället slåss. Sedan har vi de killarna som står längst fram i klacken, med megafon i högsta hugg och ryggen mot plan. Gärna med bar överkropp fast utan en sådan att skryta med. Där står de hela matchen och gapar som om de hade kunnat tänka sig att kinesa med hela startelvan men de ser inte en tiondel av matchen. Nåja, någon ska väl ta den rollen också. Och visst blir det en härlig stäming och inramning tack vare dem. Gillas av publiken, gillas av spelarna. De flesta spelarna i alla fall.
Under helgen kom det fram att en dam i vårt lag ogärna hör oväsen på läktaren när hon spelar. Det satt nämligen en lustig skånsk karl med megafon, mestadels på Bana 1:s läktare, och kommenterade på sitt eget vis matcherna som pågick där. Emellanåt varvade han in lite gamla hederliga NileCity-klipp, vilka fick Surtes #68 att småfnissa litegrand för sig själv. Vår tystnadssuktare tyckte dock att coach/capitano skulle ha tagit ett snack med seket och bett denne lustigkurre att knipa igen. Då tänkte jag för mig själv - tänk hur hon skulle känna på San Siro. Håkan Mild hade haft precis samma tanke. Nog för att vi var i Båstad. Dags att börja med tennis Hagel?
Tråkigt att vara Robin Söder just nu. En annan gick vid hans ålder omkring på Njudungsgymnasiet och var mallig efter att ha pytsat ett gäng baljor mot typ Vetlanda IB i Dam Div 3.
På tal om huliganas. Konverserar ju då och då med en konstapel nu för tiden. Även de har tydligen små lustigheter för sig under arbetstid. Vid ett tillfälle, då ett gäng Djurgårdsfans skulle tämjas när de anlände via statens järnvägar till Göteborgs Centralstation hade en femtio konstaplar stark trupp ställt till med ett practical joke. Alla hade bytt ut sina namnskyltar. Alla hade bytt till samma.
Alla heter Glenn i Göteborg.
Så tarvligt! Tycker generellt att man kör för lite practical jokes nowadays.
Visst hade man väl kunnat gett sig fan på att det var lögn att skippa släppa två bollar av ett gäng schweizernötter när man hade avancemanget som i en liten ask? Så efter ett på feldömd straff kunde vi väl lika gärna släppa ett tredje också så vi slapp diskutera saken. Så ja. Ordningen återställd.
.. .. ..
Svar: 1/9 påbörjar jag min utbildnings sista termin. Den kommer jag satsa helhjärtat på.
.. .. ..
Nästa vecka är det dags att prova ut säsongens stickor. I'd like a magic stick.
Hade även uppskattat om Lil' Kim lurade med sig fifty och körde denna gamla hit under helgens festligheter på Way out West.
I got the magic stick
I know if I can hit once
I can hit twice
I hit the baddest chicks
Shorty don't believe me then call me tonight
And I'll show you magic (what what) maagic
I got the magic stick
Bra bit.