Gratjova

Efter att ha snoozat ungefär tre timmar mer än planerat hasade man sig upp och spanade ut genom fönstret. Maken till grå ton har sällan nått mitt öga och det kändes på allvar som att någon elaking hängt det tyngsta av ok på mina axlar. En skitdag var att vänta, den saken var klar.

Mycket riktigt. Bussen för sen i alla riktningar. Lärarinnan lite mer arrogant än vanligt. Matkassarna tunga som fan. Låt oss inte ens nämna vädret.

Det vore synd att säga att man var den där sprudlande glada tjejen, fylld av positiv energi, när det bar av norrut till träningen. Övervägde både en och två gånger att dundra iväg någon lame-ass bortförklaring för att inte dra ner alla andra i mitt mindre angenäma sinnestillstånd. Men jag åkte och tänkte att det helt enkelt fick bära eller brista. Och som det bar. Dagens träning var den roligaste på mycket länge, inte minst för att den till allra största delen bestod av tvåmål.

Sicken tur att jag tog mig samman och åkte. Dagen blev plötsligt så mycket bättre.

Fick också höra en så skön felskrivning som gjorts per SMS. Det var Kalle som tidigare idag undrade om Pettson skulle medverka på kvällens träning. Kalles telefon har, som så många andra, utrustats med T9-funktionen vilken ger ordförslag så fort man knapprar på sin nalle. Kalle gjorde väl detta lite i all hast gissar jag för det Pettson kunde läsa när det pep till hos henne var följande:

"Trång idag eller?"

Gud vad det inte hade varit lika kul om det hade varit en kille som fått det.

På lördag är det så Södra Dals tur att komma och hälsa på i Nödinge. Ingen press på dem men vinst och seriesergern är ett faktum. Själva krigar vi för att behålla fjärdeplatsen.

Någon i laget har tydligen taggat igång stämningen så smått genom att berätta om sitt ogillande/hat av den skånska dialekten samt kryddat med lite upplevelser från mötet med Malmö som var allt annat än vänskapligt. Personligen hade jag inte kunnat bry mig mindre om någon gjorde sig rolig över eller hånade småländska. Ungefär dagligen blir man missförstådd eller skrattad åt för att man inte talar som stadens infödda. Inte heller om någon beskyllde mig för att bete mig som en gris på plans kulle jag höja på ögonbrynen. I och för sig är väl den sista där hyfsat långsökt med tanke på min, vad ska vi kalla det, timida spelstil.

Förstaplatsn på min lista över värsta dialekterna delas av östgötska, värmländska samt kalmardialekt. Sedan tycker jag nog att de flesta lag sitter inne på någon grisig sugga som gör atmosfären på plan mindre trevlig. Men ärligt talat, vad vore väl matcherna utan dessa?

Låt oss hoppas på en härlig fight på lördag.

.. .. ..

Kingriver goes elite
Nu  börjar bandyfebern på allvar infinna sig. 8-3 nere på Sjöaremossen mot Frillesås ikväll får ses som en smakstart i kvalet och kära hjärtanes vilken fest det blir uppe vid älven på fredag när Boltic Göta kommer få sig en jävla resa. Skråla på Skarpe på fredagkväll alltså. Portföljen får väl stanna hemma men ångorna som virvlar runt i publikhavet går inte göra mycket åt.

.. .. ..

Lackar sönder
Den svenska vårens början brukar kantas av en och annan sen köldknäpp. Samma visa år ut och år in. När man tror att det kalla helvetet äntligen är över och de varma kläderna har kastats långt in i källarskrymslena så kommer de som käftsmällar igen. För att liksom klara av dessa, genom att ha något att längta efter har la familia återigen bokat in en liten voyage söderut i slutet på april. Längtar redan. Nu finns det dock ett litet men i det hela. Nämligen att min enda salstenta för terminen ligger mitt under min utlandssemester.

Rackarns.
Järnspikar.

Inte mycket annat att göra än att anmäla sig till omtentatillfället då, tänkte jag. Ligger säkert bara några veckor senare. Ah, tjena. Tjugoåttonde augusti. Tydligen finns inte resurser att ordna ett tidigare skrivtillfälle. Lätt att tagga dessa lektioner nu när man lackar lackar lackar.



Nåja, morgondagens enda lektion har blivit inställd i sista sekunden. Trots att man mycket väl vet att man inte kommer slippa något bara för det, utan kommer att få ta igen det vid ett senare tillfälle, blir man lite lycklig inombords. Som den där snoriga högstadietjejen som suttit och väntat in de där tjugo minutrarna, som man var tvungen att göra innan en lektion var officiellt inställd, innan hon kubbade iväg till pavven, köpte ett par drum-sticks och spelade lufthockey. Det var tider det. Och det är ungefär samma känsla nu.

Omoget? Jag är ju faktiskt bara 22.