Gratjova

En väninnan till mig skulle ge sig ut på ett vikarieuppdrag. Hon hade samtalat med en man vid namn Jörgen eller liknande. Instruktionerna hon hade fått var i vanlig ordning relativt vaga men hon tänkte att det mesta antagligen skulle falla på plats när hon väl träffade denne Jörgen IRL.

Väl framme och inne i skolbyggnaden ekade det av tomhet. Hur var det nu man skulle hitta till människans arbetsrum? Den som söker skall ju enligt gubben däruppe finna. Så gjorde även väninnan efter ett tag. På dörren till mannens arbetsrum satt en lapp uppklistrad där det stod: "Jörgen är i Tyskland"

Ve och fasa, hur skulle hon nu lösa det här? Någon eventuellt hjälpande själ syntes inte till. Hon vankade fram och tillbaka i korridorerna och sprang till slut på en ordinarie lärare.

-Ursäkta mig, jag ska vikariera här och jag skulle träffa Jörgen men han är tydligen i Tyskland.
-Ja men kom här så ska jag visa dig.

Nu trodde hon förstås att läraren skulle ge henne instruktioner eftersom den beryktade Jörgen uppenbarligen var utomlands. Märkligt eftersom hon ändå hade språkat med honom på morgonkvisten. Jaja, han sköter väl sitt jobb därifrån då tänkte hon.

De kom fram till ett klassrum och ytterligare en man kom fram och hälsade.

-Men hej, det är jag som är Jörgen.

Nu höll det på att fullständigt slå slint i huvudet. Var inte han i Tyskland? Hon försökte spela oberörd och hälsade glatt tillbaka och skakade hand.

På väg ut från klassrummet såg hon en skylt som hon hade missat. Där stod det "Tyskland". Hon blickade längre bort i korridoren och kunde på håll urskönja fler liknande skyltar där det stod "Italien", "Frankrike", "Brasilien" etc.

Skolan hade någon slags fotbollsprofil och tja, då är det väl den naturligaste sak i världen att man kallar klassrummen för olika fotbollsländer. Det borde hon väl ha kunnat lista ut kan man tycka.