Gratjova

Är lite moody ikväll. Småbitter. Sur, tvär och finner det otroligt betungande att över huvud taget svara på tilltal. Var iväg till Alelyckans flashiga sportcenter i afton för att pröva mina minigolfsvingar med lagkamraterna. Tänkte förstås att jag skulle sparka röv med alla övriga, eftersom jag är något utav ett minigolfsunder. Efter ett antal plumpar blev det dock bara en sketen silvermedalj. 45 slag var inte tillräckligt för att bräcka min gamla vapendragare, Gäfvert som gick runt på 42.

Och jag ljuger så att jag nästan tror mig själv. Är så stolt att jag är på god väg att spricka. Till saken hör nämligen att jag så länge jag kan minnas har varit en total katastrof i alla umgängeshobbies. Minigolf, badminton, pingpong, bowling (Hade till och med Koppen som bowling-coach vid ett tillfälle...!), you name it. Då man ändå lagt en och annan timme på andra bollhobbies har medtävlande genom åren tenderat att bli förvånade över min sinneslösa otalang.

I mina ungdomsår umgicks jag dessutom relativt frekvent med en minigolfsstjärna, ja sådana existerar faktiskt, och de gånger det var upp till kamp blev man mer nedpissad än vad man någonsin har blivit i något annat sammanhang. Då skyllde man på att det var en löjlig hobby och berättade mer än gärna hur sjukt det var att folk kunde syssla med det på en seriös nivå. 

Generellt tycker jag nog att silver är snyggare än guld men grattis Gäfvert!

.. .. ..

Åh kolla här! Jag har blivit bjuden på lunch! Which reminds me, jag har ju en silvermedalj liggandes någonstans även från den tiden.

.. .. ..

I Fröjereds IF fanns en gång i tiden en riktig superstjärna. Vi mötte dem med Partille och spelade jämnt fram tills Åse Hautau (vill jag minnas att det var) sänkte henne och ambulans fick tillkallas. Därefter rann det iväg till tvåsiffrigt till PIB:s favör. "En spelare gör inte ett helt lag" kändes klyschigare än någonsin just då. I returmötet var hon tillbaka. Då blev det förlust i sudden. Gissa vem som hängde avgörande...

Åse var en lurig räv men nä, det var inte avsiktligt. Inte så vitt jag vet i alla fall.

.. .. ..

Jag ser verkligen fram emot Malmötrippen. Det är ändå tredjestaden i Schweden vi ska gästa. MEN 20.00 sitter jag förmodligen på Surtebussen med en El Maco Chicken-meny landandes i maggen. Vad gör man inte för sin älskade sport?

.. .. ..

Imorgon är det bäst för alla power-walkande motionärar att de håller sig undan löpbanden när Her Higness kommer. Löpband, kallas det men jag vet inte...