Nacksving och kött
För en vecka sedan sänkte Maria "Larsson" Larsson mig med en nacksving under brottningsträningen. Är nu nästan helt återställd men det tog sin tid. Korpiaden blev förstås lidande. En framspelning skakade jag fram men det blir man fan ingen pippo på. Ta det lite piano nästa gång, gammelgädda. Det är ingen merit att sänka mig.
Igår var vi på löpet i Skatås igen. Skatås har ju en mängd olika slingor att stånka runt i. En av dem är femman. Femman är väl inte riktigt en slinga i min smak. Kan nog drista mig till att säga att jag hade valt åttan istället, sju dagar i veckan om inte åtta. På femman attackeras man av backe efter backe efter backe. Efter backe. Och en backe till. Den är ett rent helvete i vanliga fall men igår gick det till extremes. När vi löper med laget brukar jag vanligtvis plugga ur la musique, för att inte känna mig på tok för osocial. Hur mycket man nu orkar tugga när väl löpet är igång.. Hur som. Musik är ju en fin krydda här i livet och är det så att den är urpluggad brukar det ändå finnas någon melodisk slinga i skallen. Ett så kallat ledmotiv. Vanligtvis brukar det vara något rivigt så man känner sig stark, typ Leila K - Electric. Igår spelades dock "Tell me how to breath with no air" på repeat. Bara refrängen. Nä, jag tycker inte att det är en hit.
Det är stekhett i Göteborg för närvarande. Så hett att männen kastar tröjorna ute i spåren i Skatås. Igår kom tre exemplar gåendes på låt säga låga tjugo. En av dem såg ut att ha satt sig på något jävligt spetsigt och, som av en händelse, råkat trilla i babyoljan. Skulle precis be honom att spänna av när jag såg Malin Erikssons blick som bokstavligen skrek ut:
-Spänn!
Jag undrar jag, om det var första gången Malin såg manskött.
Beklagade ju mig härom veckan över att vi inte verkade vara välkomna till Båstad. Vi hotade med att ställa till med en scen utan dess like och sedan var det spikat.
Det hade förstås skett ett missförstånd. Klart vi är välkomna. Ordning på torpet igen.
Ikväll vankades lättsam beach-volley. Tro fan att Haket hörde av sig och att jag inte kunde låta bli att ge in för mitt suktande efter cash-flow. Hörde för övrigt chefen snacka italienska som om han inte gjort annat i sitt liv. Hyll på det och klättring på min lista, helt klart.
.. .. ..
Sjung om studentens lyckliga dar.
-Åh det var den bästa dagen i mitt liv.
Jovisst. Själv hade jag redan månader före studentfirandet hunnit få ångest och under "den stora dagen" nådde den sin kulmen. Hur kan alla dessa skrikande gapande figurer vara så lyckliga över att det är dags att ta tag i sitt liv, klippa sig samt skaffa sig ett jobb?
.. .. ..
Snart börjar festen!
Kanske skulle lura in på Unibet och sätta skatteåterbäringen på Mother Russia.
.. .. ..
Imorgon blir det för Virre aka Tummelisa och mig att parkera i solen. Brunast vinner.
Igår var vi på löpet i Skatås igen. Skatås har ju en mängd olika slingor att stånka runt i. En av dem är femman. Femman är väl inte riktigt en slinga i min smak. Kan nog drista mig till att säga att jag hade valt åttan istället, sju dagar i veckan om inte åtta. På femman attackeras man av backe efter backe efter backe. Efter backe. Och en backe till. Den är ett rent helvete i vanliga fall men igår gick det till extremes. När vi löper med laget brukar jag vanligtvis plugga ur la musique, för att inte känna mig på tok för osocial. Hur mycket man nu orkar tugga när väl löpet är igång.. Hur som. Musik är ju en fin krydda här i livet och är det så att den är urpluggad brukar det ändå finnas någon melodisk slinga i skallen. Ett så kallat ledmotiv. Vanligtvis brukar det vara något rivigt så man känner sig stark, typ Leila K - Electric. Igår spelades dock "Tell me how to breath with no air" på repeat. Bara refrängen. Nä, jag tycker inte att det är en hit.
Det är stekhett i Göteborg för närvarande. Så hett att männen kastar tröjorna ute i spåren i Skatås. Igår kom tre exemplar gåendes på låt säga låga tjugo. En av dem såg ut att ha satt sig på något jävligt spetsigt och, som av en händelse, råkat trilla i babyoljan. Skulle precis be honom att spänna av när jag såg Malin Erikssons blick som bokstavligen skrek ut:
-Spänn!
Jag undrar jag, om det var första gången Malin såg manskött.
Beklagade ju mig härom veckan över att vi inte verkade vara välkomna till Båstad. Vi hotade med att ställa till med en scen utan dess like och sedan var det spikat.
Det hade förstås skett ett missförstånd. Klart vi är välkomna. Ordning på torpet igen.
Ikväll vankades lättsam beach-volley. Tro fan att Haket hörde av sig och att jag inte kunde låta bli att ge in för mitt suktande efter cash-flow. Hörde för övrigt chefen snacka italienska som om han inte gjort annat i sitt liv. Hyll på det och klättring på min lista, helt klart.
.. .. ..
Sjung om studentens lyckliga dar.
-Åh det var den bästa dagen i mitt liv.
Jovisst. Själv hade jag redan månader före studentfirandet hunnit få ångest och under "den stora dagen" nådde den sin kulmen. Hur kan alla dessa skrikande gapande figurer vara så lyckliga över att det är dags att ta tag i sitt liv, klippa sig samt skaffa sig ett jobb?
.. .. ..
Snart börjar festen!
Kanske skulle lura in på Unibet och sätta skatteåterbäringen på Mother Russia.
.. .. ..
Imorgon blir det för Virre aka Tummelisa och mig att parkera i solen. Brunast vinner.
Kommentarer
Trackback