Gratjova

Planen var att stanna hemma och få till de sista bitarna i kureringen av denna förkylningsomgång. Ingen innebandyträning alltså.

 Så börjar det väsnas i mobilen och plötsligt har det infunnit sig ett hiskeligt sug efter att åka till SAAB-metropolen Trollhättan. Eftersom man är en ganska driftig och målmedveten kvinna ordnar man givetvis ett stillande av detta sug och sitter framåt femsnåret fastspänd i rallykalles åk, riktning norrut på riksväg 45. För övrigt Sveriges kanske tråkigaste väg.

Börjar ana oråd i Skepplandatrakten. Småsmattrande övergår till storsmattrande och slutligen till singlande flingor från skyn. Att den utlovade snöstormen faktiskt skulle anlända var något jag iskallt räknat bort. Herregud, jag hade ju övervägt in i det sista att köra ballerinapjuxpremiär i skolan tidigare under dagen.

Vid så kraftigt snöfall som i dagens bandymatch, blir lagen så illa tvungna att förlita sig till långbollar, det går nämligen förflytta bollfanskapet längs med isen. Kungälv som till största del består av finlirare är givetvis brända på förhand under sådana förhållanden och säsongens allra första torsk är ett faktum. Ska men göra något, exempelvis förlora, så kan man lika gärna göra det ordentligt. 5-0 rätt i arslet, bara ta det. Flikar återigen in min tacksamhet över att jag valt en icke väderberoende sport.

Passande för de tre herrarna i svartvitt att det snöade idag, det är nämligen då deras transportmedel - släden- fungerar som bäst. Fin hjälp hade de också av nissarna på läktaren ikväll. Ibland kan man sannerligen förundras över hur vuxna människor beter sig.

Hade varit önskvärt att vara lite mer bightig där bak en kväll som denna för jag tror min själ att jag höll på att frysa rôva av mig.

Väl investerad/e tid och pengar alltså. Friskare blev man förmodligen också. Ja, jo man gick säkerligen mycket plus i det stora hela, när man tänker efter.

Ändå går snacket om att styra färden mot Karlstad på freitag. Man vill ju vara på plats om det finns en möjlighet till att elitseriebiljetten grejas. Det är något visst med matcher som är sådär härligt betydelsefulla va. Man får liksom känna att man lever. Kan dock vara läge att lyssna på och faktiskt ta till sig det Tone säger innan ett beslut fattas denna gången.




Yeah Yeah