Gratjova

När jag är ute på diverse vikariat är vanligaste frågan

-Hur gammal är du?
 
Jag antar att jag inte ser lastgammal ut och har viss försteålse för deras nyfikenhet. Den näst mest frekvent poppade frågan är sedan utan tvekan:

-Har du pojkvän?

Ibland brukar jag dra till med något förnuligt svar, lite klämkäckt sådär, men idag fanns verkligen inte orken.

-Näpp.
-Varför inte det?
-Jadu, säg det!
-Men asså... du är ju... schysst å så.


"Schysst å så"

Skön där.




Annat kan man säga om vissa i de lärarkårer som man också stöter på i personal- och arbetsrum. Klart att det finns både bra och dåliga "gubbar" på varje ställe men det går nog inte komma till en enda skola där det inte finns någon som utsänder skeptisism vid ens ankomst. Deras ansiktsuttryck visar med vidrig tydlighet att de undrar vad i hela fridens dar den där lilla flicksnärtan gör på deras arbetslplats. Inte kan väl en ung kvinna kunna någonting! Näj näj så att'ee... Jonas, 35 med lätt skäggstubb och begynnande flint hade förmodligen blivit bemött likadant.


Värsta exemplet kan vi hämta två år tillbaka. Visst att jag var 20, bara barnet, men en man, låt oss kalla honom Ulf, tog priset. Ulf var fruktansvärt arrogant i sitt bemötande och verkade tro att jag fullständigt saknade förmågan att följa den enklaste instruktion. Inte det minsta lilla knyst yppades från honom såvida det inte var absolut nödvändigt. För min del kunde det lika gärna kvitta, jag skulle inte få ut något av att samtala med honom ändå.

En vecka förflöt i samma stil. Sedan råkade Ulf höra en konversation mellan mig och någon av hans något mer sympatiska kollegor. Konversationen handlade om matematik på Chalmers där jag pluggade då det begav sig. Plötsligt lade han sig i - detta var ju trots allt hans bord det här med matte, obestridligen prestigeämnet nummer 1 - och intresserade sig för vad jag hade att säga. Från den stunden gick det tydligen att prata med mig.



Följden av upplevelser som dessa blir att man istället för att kasta sig in i någon konversation på lärarrummet sysselsätter sig med att lusläsa varenda rad som går att komma över. Det är kruttorra veckomagasin från lärarnas riksförbund, rapporter från skolkonferenser, handlingsplaner mot mobbing och så förstås GP.

GP-tvåan är lite av en sockerbit som man gärna suger lite extra på. Studerar varje tabell noggrannt, kollar målskyttar o.s.v. När man börjar känna igen namnen i Kungälv HK dam, kan man kanske börja ifrågasätta hur det står till. Idag blev det, i brist på annat, fördjupande i Frölunda Indians, vilka jag egentligen inte ger en råttas röv för. Ett journalistess hade liknat en av Frölundas motståndare vid en sekt. Det gamla tricket.

.. .. ..

-Vi har TV-match på söndag. Jag måste sola. Jag har lite brun-utan-sol i och för sig. Sen har ju faktiskt vi ganska långa shorts.

Hellre snygg än bra?

.. .. ..

B-match mot PIB imorgon. Skönt att man inte har rört en fena sedan Södra Dal för snart två veckor sedan. Bättrat på den redan finfina uthålligheten.

.. .. ..

Så var slutspelet igång. Lite dålig taggning än så länge. Vänta bara.

.. .. ..

Facebook har en tendens att ställa till det. En väns sinne gick från gott å glatt till mediokert när det annonserades att en karlslok numera är "in a relationship". En annan vän funderade på att gå ur Facebook för att han inte kunnat säga nej till att ingå i "a relationship" och det sedan helt sonika basunerades ut till alla vänner när de loggade in, vilket han inte var helt till freds med.

Sedan har vi det här med poke-funktionen. Jag pokade hej-vilt, utan den minsta eftertanke fram tills någon menade att det var det flörtigaste man kunde göra. Här gick jag omkring utan att lägga någon som helst värdering i en poke.

Vilka problem tekniken bär med sig.

.. .. ..

Dagens SMS:

"Skräll att en skallig **** från ****norge är brittälskare."