I have a confession to make
"Jag kan inte träna ikväll pga skola, som jag förvarnade om i lördags. Mvh. Johanna"
Dags för den där Johanna att krypa till korset. Visst är det en helvetiskt körig period studiemässigt just nu men det har det varit förr och sällan/aldrig har en träning försummats enbart på grund av det. Man vill ju ha sitt roliga här i livet också va. Men när det värkte både här och där i den skraltiga gamla kroppen efter två matcher i helgen (tuff b-dust mot Challengers igår) och man visste att träningstiden skulle bli rejält bantad på grund av junismatch drogs en liten halvlögn. På köpet fick man nästan en hjärtinfarkt.
Jag och mitt blonda yrväder till vän, vars umgänge blivit kraftigt åsidosatt av det där plastspelet, höll på att slita våra kalufser där i soffan i slutminutrarna. Det är bara att bocka och buga för den underhållande vändningen, Mullsjö. Man kan säga att det gänget gjort den fetaste av understrykingar på att det inte är över förrän den feta damen sjunger.
Inspirerande och helt jävla makalöst.
Mycket snack om kameravinkeln. Det finns väl en anledning till att folk företrädelsevis placerar sig utmed långsidorna då det vankas plastmatch, tänker jag. Men om man nu ska filma från långsidan kan man kanske sätta en gubbe på det som har en någorlunda reaktionsförmåga i alla fall. Hänger man inte med är man inte snabb nog, sägs det. Ärligt talat, hur kul är det att se en back skjuta eller slå ett uppspel när kameramannen är ljusår efter i reaktionen så man som stackars åskådare i TV-soffan inte har den blekaste om vart bollen tog vägen?
Delar av den närmsta umgängeskretsen hade planer på en Tallinn-tripp. ( 2L 2N, by the way ) Minns scenen då Jan Banan & co. posar för gruppbild.
-Vilka är bäst?
-Vi!
-Vilka är vi?
-Tallinn 98-gänget!
Vi skulle då bli Tallinn 08-gänget med lite kryssning, SPA och goa grejer. Det kändes liksom helrätt. Men planerna grusades av okänd anledning på organisatorisk nivå, dit jag ännu inte klättrat upp i gänget. Mycket tråkigt att det nu inte blir något äventyr i baltikum om ni frågar mig. Nu går istället planerna mot the UK dit man enligt uppgift rent vädermässigt kan "åka när fan som helst" eftersom "det ändå alltid regnar där". Veteranen presenterar hos sig en inspirationskälla till UK-tänket. Låt oss inte sumpa detta nu.
Pratade just med en kvinna som fick det att låta som en hel vetenskap att köra bil i Göteborg. Jag blir ganska irriterad när folk gör problem större än vad de i själva verket är. Spårvagnar bits inte och även denna stad har utrustats med ett skyltsystem. Det blev nog en ganska tråkig ton på mig i slutet av det samtalet. Förlåt Mummy, jag är glad och tacksam att du kommer. För jag kommer behöva dig imorgon.
Hm, jag kan inte det där med kamerateknik, optik osv men jag tror faktiskt att det är tekniken som begränsar de snabba förflyttningarna med kameran snarare än att kameramannen inte hinner med.
Pelle, låt oss bilda klubb. Det är säkert som du säger. Hur som haver hade det varit bra med rappare förflyttningar.
Tittade förbi din blogg, förskte förklara för en viss herr fredriksson i tisdags samma sak med kameravinkeln. Fick höra att jag inte fatta något och va den enda som tyckte så. Skönt att vi är två.
Ha det gött!