Gratjova

Dagens MPT ljuder i lurarna och jag minns mina barndoms dagar i Vrigstad, tidigt nittiotal. Jag hade en kassettbandsfree-style av märket SONY som jag fäste i jeans-shortsen. Det matchades upp med en t-shirt som visade lite av magen, vilket var stencoolt på den tiden men det fick även mormors hår att gråna ett par nyanser vid blotta anblicken. Nertill var USA-sockarna det enda som gällde. Grät en skvätt varenda gång elasticiteten tvättats ur ett par. Huvudbonaden var en brandgul keps med något tryck på, det kan ha varit någon typ av räserbil, trots att jag inte ens på den tiden gav en råttas röv för motorsport. Denna kepa sattes hur som helst bak och fram och genom hålet ovanför storlekskorrigeringsknäppet lät man luggen trendriktigt spreta ut. Sedan var det på med rullskridskorna (nä benämningen inlines hade då ännu inte tagit över) som hade fyra hjul - på rad - det var det nya. Tidigare hade man ju haft fyra hjul sittandes i par. Mina hjul var rosa, gula, blåa och gröna.

Ballast i stan och med känslan att man var The Queen of the Universe, rullade man sedan ut i det kvadratformade kvarteret, placerade lurarna över kepsen och knäppte igång kasettbandet, där favortibitarna spelats in. Det var DJ Bobo - somebody dance with me, det var Ice MC - Think about the way och det var dagens MPT. Sedan åkte man varv efter varv efter varv. Alltid åt samma håll vilket - slår mig nu - kan vara förklaringen till varför överstegsåkningen sedan alltid fungerat betydligt bättre åt höger.