Gratjova

Förra veckan skulle jag bli observerad. En kvinna skulle studera mina ledaregenskaper, pedagogiska och vetenskapliga förhållningssätt samt min förmåga att skapa intresse hos eleverna, vilket man verkligen kan bedöma på en 50-minuterslektion.
 
Under veckan peppade en av mina lärarkollegor mig så det stod härliga till. Hon verkade inte då ha insett vilken laid back och rock'n roll människa jag är. (Precis som att jag skulle bli nervös av att ha hökögon på mig då jag undervisade. Ha någon studerandes varje steg jag tog och noterandes varje ord jag yppade. Nänänä.) Hon berättade om hur det gick till på hennes tid. Det var ungefär 25 år sedan. Då skulle en sträng Universitetslektor i franska komma och inspektera hur hon skötte sig och om det kunde bli någon lärarinna av henne. Hon hade varit helt utom sig av nervositet. Det hade varit så illa att hon på luchrasten före the moment of truth hade begivit sig till närmaste ICA-butik, som då fortfarande sålde starköl, köpt sig ett par-tre stycken, låst in sig på damernas och där inne i dunklet svept alltihopa. Därefter hade hon gått ut, hållit sin lektion och fått tonvis med beröm efteråt.

Nu säljs ju inte starköl på ICA längre va. Men det löste sig ändå.