Gratjova

Drömmer mig tillbaka till tiden då man inte behövde åka buss, spårvagn och bil till träningarna. När det tog ungefär 56 sekunder att ta sig från hemmet till Vrigstad Sporthall (och då tog man det också i en riktigt vacker takt skall sägas). När man tog emot innebandysäsongen med öppna armar bara av den anledning att man inte längre behövde cykla de där bedrövliga fem minutrarna till Tallåsen för att träna fotboll. Nu är var träningsafton ett projekt. Det är väl bara att gilla det. För det är väl det man gör.

Sitter också och lackar på att skolledningen där min praktik är förlagd planerar in brandövningar och friluftsdagar som gör att det blir lektionssvinn i franskan. Ska det verkligen vara nödvändigt? Min planering krackeleras ju fullständigt här. Sedan är frågan - Har jag kommit en bit på väg i min lärarprofessionalism när jag reagerar så här eller är jag bara ett steg närmare att bli en gammal nucka? Det var ju faktiskt inte så värst länge sedan som brandövningar och friluftsdagar av undertecknad klassades som livets grejer. Nä, det var väl ungefär vid samma tid som jag hade hemmaarenan alldeles runt hörnet.

Ah... those were the days, jag säger då det.