Gratjova

-Hello there you drop-dead-gorgeous baby!

Ja, det är lite den känslan man har när man ser sin nuna dyka upp i speglarna som sitter lite varstans här i lyan för tillfället. Brun-utan-sol gånger hundra eller en natt nere i solariet känns inte som världens sämsta idé.

Man har tydligen gått och blivit krank.

Samtalade igår eftermiddag med min goda vän om det här med att träna när man är småkrasslig.

Cake: Man ska ju egentligen inte göra det.
Jag: Nä men ibland känns det som att man kan jaga bort förkylningen om man biter ihop och kör.
Cake: Jo, men var lite försiktig.
Jag: Ja, det gäller väl att passa sig så man inte får... hjärnhinneinflammation är det va?
Cake: Ja men seriöst, hur många har du hört som har fått det?

..tystnad..

Cake: Nä precis.

Så jag svalde några alvedon för mycket, trotsade förkylningen och tränade igår. Eller försökte rättare sagt. Oh så kämpigt det var. Efteråt fick jag stränga order av Wesenlund att hålla mig hemma idag. Och det blev ju en hejdundrande kväll.



Oeeeyy..

Det vore ju försmädligt om detta nu fick för sig att hålla i en längre tid. Har redan fått avböja en del festligheter och vill ju inte för något i världen missa vårt möte med Vänersborg på söndag. Nu när de har nytt, enligt uppgift, speldugligt golv där uppe och allt.

---

Helt obegripligt men capitano-kampanjen gav inga resultat. Jag lackar ur.

---

Jag vet någon som kanske får bada hur mycket badkar hon vill i vinter.

---

Man kan allt som oftast känna sig ganska stolt över sina ryska härkomst. Vi har ju av tradition varit ganska framgångsrika i diverse sammanhang. Inte minst idrottsliga. Efter att en hel hope ryska damtennisspelare det senaste årtiondet kommit fram och hyllats, kanske inte alltid på rent tennismässiga grunder, tycks faktiskt ryska kvinnor appellera till ganska många män nuförtiden. Igår fick jag se en kvinna som förmodligen har allt det där männen attraheras av hos ryskorna, inte minst en otroligt het accent i sin "engelska". Kournikova, Sharapova och Kirilenko kan slänga sig i väggen.