Hej och välkommen till Hajk!
Sola skiner alltid i Karlstad. Jovisst. Den som sitter uppe på den grå betongfasaden på überfräscha Tingvallahallarna kanske. Annars var det en fruktansvärt rå helg. Den envetna kylan bet sig riktigt fast under huden på mig. Och kom nu inte med något dillande om att jag borde vara van vid kylan i Sibirien. Jag är av huvudstadsavkomst på den sidan släktträdet.
.. .. ..
Vi skulle möta i tur och ordning Järfälla, Holmlia och Skattkärr. Upp fredag kväll och stressa i ordning för matchen mot the Stockholmers. Nu visade de sig vara ett regelrätt rock'n roll lag och skippade helt enkelt att dyka upp. Skönt att vi fick veta det tjugo minuter efter utsatt matchstart och kul för alla lag som så gärna hade velat ha deras plats i turneringen.
Mitt mobilabonnemang ville inte riktigt jobba med mig under helgens vistelse på vischan. Mestadels stod det Endast nödsamtal. För min del ringer jag inget annat än nödsamtal. Måhända att vissa är av socialiserande art men nog fan är de nödvändiga för mig, åtminstone precis när jag gör dem. Ett och annat samtal letade sig ändå fram. Det viktigaste var det jag fick vid dygnsomslaget natten mellan fredag och lördag. Vaknade med ett ryck ochvar bombsäker på att det var alarmet som gick igång vilket skulle innebära uppstigning. Det kunde bara inte vara möjligt, tänkte jag. Det var det inte heller. Drog nog kanske den största av alla lättnaders suckar någonsin när jag insåg att det bara var någon som ville mig något oerhört viktigt och tuggade på så gott det gick med minsta möjliga irritation från rumskamraterna. Sedan sussade jag vidare så gott till 06.00. Jojomen det var till att gå upp med tuppen såväl lördag som söndag, matchstart 08.00 båda dagarna. Det var ungefär precis det spelschema som stod högst upp på min önskelista. Tack som fan, spelschemeläggaren. Du gjorde ett hyvens jobb.
Hur som haver.
Vinst mot norska mästarinnorna Holmlia, 5-3. Undertecknad fick för första gången någonsin i sin karriär en tillsägelse av rättsskiparna. Ovårdat språk tydligen. Gissar att det var därför de bestal mig på min assist i slutminuterna. Bu. Intressant att norskorna kunde låta så otroligt glada efter förlusten.
-Tack för kampen! (stigande melodi)
Mot Skattkärr räckte det sedan med en tvåmålsförlust för avancemang och vi gjorde precis vad som krävdes. Torsk 3-1. Stabilt. Nu var det självaste domaresset Wesenlund himself som var nära att bli uppskickad på läktaren efter snack. Själv kan jag inte förstå att domare överlag tar så illa vid sig när man frågor dem hur det står till med ögonhälsan.
Värmlänningar i kvarten också, då från elitserielaget Karlstad där vi tyvärr fick se oss slagna med 3-1 än en gång. Nog gav vi dem en match i alla fall. Om inte annat så vann vi dialekttävlingen. Det är stört omöjligt att leda tankarna någon annan vart än mot Hajk och Torsk på Tallinn när man hör dem tugga alltså. Och det är ingen komplimang.
.. .. ..
Jag har nog aldrig någonsin sett någon sätta i sig pannbiff så vidunderligt snabbt som två damer i laget gjorde under lördagseftermiddagen, bara för att sedan hasta iväg och tråna efter annat kött. Manskött.
.. .. ..
Satt och kikade lite på Odelberg/Gustavsberg mot NOR92. Tuggade då lite med Larsson och - ta mig tusan- solklara kommentatorskills på henne alltså.
Jag: De va fan lite kul att se Odelberg/Gustavsberg.
Larsson: Ja faktiskt.
Jag: Bra fart i det dom gör liksom.
Larssonn: Ja, dom har ju lite tightare tröjor å så...
Tightare tröjor - bättre innebandyspelare.
Mer Larsson - mer skratt.
.. .. ..
Det där med kartläsande är inget som någon i ledarstaben rimligtvis kan kalla för sitt paradnummer. Wesenlund inleder med att svänga av vid fel avfart då vi sent på fredagskvällen är i färd med att hitta vårt boende. Tishonov menar då att det är bättre att "någon som verkligen hittar" kör först, och tar sedermera själv täten. Sedan kör han. Och kör. Och kör. Rätt ut i vildmarken kör han. Hade ingen satt P för hans idéer hade vi nog fått tillbringa fredagsnatten på något sjaskigt motel i Arvika, tänker jag. Wesenlund - Tishonov 1-0
Wesenlund hade fått direktiv om att kvartsfinalarenan skulle ligga ett stenkast från Nöjesfabriken. Dit hittade han minsann, hör man på. Tishonov tog dock återigen befälet och var i ärlighetens namn den som hittade hallen i den dova söndagsottan. Kvittering, 1-1.
To be continued.
.. .. ..
Vi småskrattade åt och småled om vartannat med Husqvarna som hade fått minibusstrubbel på vägen upp till Karlstad. Men skrattar bäst som skrattar sist. En av våra bilar gick i strejk på lördagkvällen. Då är ju frågan, bli kvar i Värmland mot sin vilja eller ha assistans hemifrån inom rimligt räckhåll? Tack Gode Gud att den startade igen säger jag.
.. .. ..
Solen sken minsann i Göteborg när man kom hem. Det var så pass att jag var tvungen att ta av mig mössan som dolde min halvdana bedhead-look för att inte koka över.
.. .. ..
Gott eftersnack till senaste coopertestet:
Vi var fyra som låg hela tiden sedan kom jag på slutet.
/Eliasson
.. .. ..
Vi skulle möta i tur och ordning Järfälla, Holmlia och Skattkärr. Upp fredag kväll och stressa i ordning för matchen mot the Stockholmers. Nu visade de sig vara ett regelrätt rock'n roll lag och skippade helt enkelt att dyka upp. Skönt att vi fick veta det tjugo minuter efter utsatt matchstart och kul för alla lag som så gärna hade velat ha deras plats i turneringen.
Mitt mobilabonnemang ville inte riktigt jobba med mig under helgens vistelse på vischan. Mestadels stod det Endast nödsamtal. För min del ringer jag inget annat än nödsamtal. Måhända att vissa är av socialiserande art men nog fan är de nödvändiga för mig, åtminstone precis när jag gör dem. Ett och annat samtal letade sig ändå fram. Det viktigaste var det jag fick vid dygnsomslaget natten mellan fredag och lördag. Vaknade med ett ryck ochvar bombsäker på att det var alarmet som gick igång vilket skulle innebära uppstigning. Det kunde bara inte vara möjligt, tänkte jag. Det var det inte heller. Drog nog kanske den största av alla lättnaders suckar någonsin när jag insåg att det bara var någon som ville mig något oerhört viktigt och tuggade på så gott det gick med minsta möjliga irritation från rumskamraterna. Sedan sussade jag vidare så gott till 06.00. Jojomen det var till att gå upp med tuppen såväl lördag som söndag, matchstart 08.00 båda dagarna. Det var ungefär precis det spelschema som stod högst upp på min önskelista. Tack som fan, spelschemeläggaren. Du gjorde ett hyvens jobb.
Hur som haver.
Vinst mot norska mästarinnorna Holmlia, 5-3. Undertecknad fick för första gången någonsin i sin karriär en tillsägelse av rättsskiparna. Ovårdat språk tydligen. Gissar att det var därför de bestal mig på min assist i slutminuterna. Bu. Intressant att norskorna kunde låta så otroligt glada efter förlusten.
-Tack för kampen! (stigande melodi)
Mot Skattkärr räckte det sedan med en tvåmålsförlust för avancemang och vi gjorde precis vad som krävdes. Torsk 3-1. Stabilt. Nu var det självaste domaresset Wesenlund himself som var nära att bli uppskickad på läktaren efter snack. Själv kan jag inte förstå att domare överlag tar så illa vid sig när man frågor dem hur det står till med ögonhälsan.
Värmlänningar i kvarten också, då från elitserielaget Karlstad där vi tyvärr fick se oss slagna med 3-1 än en gång. Nog gav vi dem en match i alla fall. Om inte annat så vann vi dialekttävlingen. Det är stört omöjligt att leda tankarna någon annan vart än mot Hajk och Torsk på Tallinn när man hör dem tugga alltså. Och det är ingen komplimang.
.. .. ..
Jag har nog aldrig någonsin sett någon sätta i sig pannbiff så vidunderligt snabbt som två damer i laget gjorde under lördagseftermiddagen, bara för att sedan hasta iväg och tråna efter annat kött. Manskött.
.. .. ..
Satt och kikade lite på Odelberg/Gustavsberg mot NOR92. Tuggade då lite med Larsson och - ta mig tusan- solklara kommentatorskills på henne alltså.
Jag: De va fan lite kul att se Odelberg/Gustavsberg.
Larsson: Ja faktiskt.
Jag: Bra fart i det dom gör liksom.
Larssonn: Ja, dom har ju lite tightare tröjor å så...
Tightare tröjor - bättre innebandyspelare.
Mer Larsson - mer skratt.
.. .. ..
Det där med kartläsande är inget som någon i ledarstaben rimligtvis kan kalla för sitt paradnummer. Wesenlund inleder med att svänga av vid fel avfart då vi sent på fredagskvällen är i färd med att hitta vårt boende. Tishonov menar då att det är bättre att "någon som verkligen hittar" kör först, och tar sedermera själv täten. Sedan kör han. Och kör. Och kör. Rätt ut i vildmarken kör han. Hade ingen satt P för hans idéer hade vi nog fått tillbringa fredagsnatten på något sjaskigt motel i Arvika, tänker jag. Wesenlund - Tishonov 1-0
Wesenlund hade fått direktiv om att kvartsfinalarenan skulle ligga ett stenkast från Nöjesfabriken. Dit hittade han minsann, hör man på. Tishonov tog dock återigen befälet och var i ärlighetens namn den som hittade hallen i den dova söndagsottan. Kvittering, 1-1.
To be continued.
.. .. ..
Vi småskrattade åt och småled om vartannat med Husqvarna som hade fått minibusstrubbel på vägen upp till Karlstad. Men skrattar bäst som skrattar sist. En av våra bilar gick i strejk på lördagkvällen. Då är ju frågan, bli kvar i Värmland mot sin vilja eller ha assistans hemifrån inom rimligt räckhåll? Tack Gode Gud att den startade igen säger jag.
.. .. ..
Solen sken minsann i Göteborg när man kom hem. Det var så pass att jag var tvungen att ta av mig mössan som dolde min halvdana bedhead-look för att inte koka över.
.. .. ..
Gott eftersnack till senaste coopertestet:
Vi var fyra som låg hela tiden sedan kom jag på slutet.
/Eliasson
Kommentarer
Trackback