The break-up
Vi behöver prata.
Jag har funderat ett tag nu och jag känner att vi är på väg åt olika håll här i livet.
Det funkar inte längre men det är verkligen inte du, det är jag!
Jag behöver tid för mig själv.
Nä jag har inte träffat någon annan.
Det var nog bara inte menat att det skulle vara vi för alltid.
Tja eller vem vet, våra vägar kanske korsas igen någon gång, någonstans och då kanske vi hittar tillbaka till varann.
Låt oss nu minnas allt fint som varit.
Att göra slut är inget av mina paradnummer. Har vid närmare eftertanke faktiskt bara gjort det när bollen så att säga lagts upp på straffpunkten, eller kanske snarare påmållinjen där jag bara behövt snudda till med lilltån för att peta in den i nät.
Är ingen höjdare på avsked överhuvudtaget men när allt kommer omkring är det bara min lilla blogg jag ska göra slut med nu.
Livet har sin gilla gång. Var sak har sin tid.
Då ska väl jag ta och skaffa mig en hund, en katt, en man eller någon annan hobby.
Snipp snapp snut, så var sagan slut.
Lev väl och Rock on!
Eder Johanna Gratjova
Hänvisar nu till följande:
Geek
Kursen i konflikthantering inleddes med en djupdykning i gruppbegreppet. Kom på mig själv med att sitta och dra paralleller till olika lag jag ingått i under årens lopp ungefär konstant. Än en gång kände jag tacksamhet inför att fotboll och innebandy var innesporterna i Vrigstad back in the days. Att mina föräldrar inte tog den där klubbmästerskapstiteln på så stort allvar då när jag var typ 10. (Även om en lyckad tenniskarriär hade bringat en och annan slant mer till mitt stackars sparkonto.)
Lagidrott berikar på ett annat plan.
Söndagens TV-puckenliknande glädjescener dokumenterades tydligen.
Jobbar aktivt med att förebygga sådana reaktioner inför Derbyt med Djävligt stort D på fredag.
Huokko, som för övrigt inte uppskattar att jag kallar henne Huokko (Vet inte om Jonna Geek* är att föredra?), levererade den ena genomskärande diagonalaren efter den andra på gårdagens träning. Forwards som omskolas till backar har otroligt ofta en alldeles särskilt fin blick för spelet. Måste säga att hon fungerar suveränt på sin nya backposition. Keep up så stänker vi sönder Tjalls på fredag.
* Efter att ha varit den drivande i ryggsäcksbetällningen (fruktansvärt orock'n roll men när min axel satte igång en högljudd strejk efter allt bag-kånkande, köpte till och med jag ändå ryggsäcksförslaget), och sedan anlänt till samling med 1) vattenflaskan chict nertryckt i nätsidofacket à la tradtionell lärarstudent och 2) skorna fastspända utanpå i någon slags back-packerstil blev Jonna "Jonnalik" Leek omedelbart Jonna Geek.
Next: Tjalls.
Hade ju hemskt gärna velat kunna säga att jag, som den genuina härförerska jag är, erövrade bollen på egen planhalva vid ställningen 3-3, snurrade upp hela Färjestadens försvar för att sedan snärta in den upp i x:et. Nu var det inte riktigt så det gick till. Vår terrier Soffi, som för övrigt går från klarhet till klarhet, köttade på något märkligt sätt bollen fram till mig och jag valde för en gångs skull att avlossa dunderbössan trots att ett antal Färjestadsförsvarare skymde.
Sedan tycker jag att det var lite väl ofint av Eva, Simon och Biff-Malin att dra upp ett sådant mönsteranfall och hänga dit 5-3:an som litegranna förtog min status som mathchjälte.
Likväl - tre förbannat viktiga och sköna poäng inför den 250 personer stora och förbannat goa publiken. Kan inte ha varit vidare angenämnt att rulla hemåt mot da island in a da sun för ölänningarna.
Undrar så det flundrar om det var the hair-cut som gjorde att jag äntligen fick näta. Den där simsonhistorien kanske inte är någonting annat än kvalificerat skitsnack.
Mina kära lilla syssling Martina har gått och blivit capitano i Färjestaden. Tror det ligger i släkten det där med kaptenskvalitéer, bara att ytterst få har förstått mina.
Fanns de som sa att jag såg extremt lycklig ut efter att ha fått hänga. Går ju lite emot mina rock'n roll principer egentligen och jag grämde mig ordentligt över att jag inte hade lyckats se mer sval och oberörd ut. Sedan kom jag hem, trött som en stackars gulagarbetare, och insåg att jag inte hade en susning om var eller när introduktionen för den nya delkursen skulle hållas idag. Fy fan va jag är rock'n roll, tänkte jag och så landade jag på plus-minus-noll där.
Tråkigt att sedan se att jag skulle infinna mig för introduktion först 14.00.
Tråkigt att ha en hel förmiddag att bara döda.
Tråkigt med sovmorgon. Särskilt på en måndag. Särskilt med tre nyinförskaffade pinnar.
På fredag väntar en ny het fajt. Challengers, eller tjalls som de också kallas, har bjudit in oss till min gamla hemmaarena Partillebo. Kan vara ett av de större prestigemötena denna säsong. Höll nästan på att kissa ner mig när en utmanare drog igång trash-talket under gårdagen.
-Du! Sargbitarna ska flyga!
Oooooooooooo!