Gratjova

Ledning med 3-0, 4-1, 5-3. Men, nä vi räckte inte ända fram denna gången heller. 6-6 slutade matchen. Sani Rova producerade. 5+1 får väl ses som godkänt va? (Fråga: Vad fan åt du till frukost!? Vad det än var, fortsätt med det så är du snart uppe i ensam ledning i poängligan, det gillar vi!). Det var lite bittert att en sådan prestation inte kunde få krönas med en seger men ska man vara helt ärligt så var resultatet ganska rättvisande. Dessvärre tror jag inte att undertecknad lyckades övertyga Huskvarnas coach om att han begick ett stort misstag den där gången... nä vi ska inte ta upp det igen. Synd också att jag hade en så dålig dag när mina nära och kära äntligen kunde komma och titta. Det går väl fler tåg.

 

Det kändes oerhört tungt att kliva ombord på den lilla bussen (man fick inte ens ett helt dubbelsäte var, fy fan!) hemåt mot Götet igen. Vi hade ju segern som i en liten ask. Skit. Järnspikar. Jag hade dessutom plockat fram mitt allra bästa humör dagen till ära (ironi) och när jag sedan lyckades få en kallsup i duschen som ledde till en inre blödning och blodsmak i munnen bara brast det. Det gick inte att prata med mig. Och söndag var det också vilket betydde att morgondagen helt sonika var en måndag med skola och jobb och allt vad det innebär. Daggmar var en smula upprörd över att hon skulle bli tvungen att ta morgontåget, och då snackar vi det okristligt tidiga morgontåget mot hufvudstaden på måndagen, och lik förbannat missa ett möte av stor vikt. Jag lider med dig, men du ska veta att du är guld värd både på plan och i den trevliga gemenskapen i bussen. Fasen vad skoj man ändå har i den där bussen! Förr i världen försökte jag vara ambitiös och ta med mig skolböcker och plugga men jag märkte att de alltid blev liggande där medan jag istället förkovrade mig med de senaste skvallren eller bara satt och snackade annan skit. Det är sjukt men även om man är på sämre humör än någonsin blir man glad av att åka buss med dessa damer. Åka buss liksom. Hur kul kan det vara kan nog en utomstående undra.

 

Vänersborg på lördag blir lite vinna-eller-försvinna för vår del. Måtte det gå vägen. Om Sani och Camilla trampar på i samma takt, Mikaela vågar utnyttja sina grymma utkast och vi andra kommer igång riktigt ordentligt så ska inte Vänersborg vålla några större problem för oss i Partillebo. Jag vill så gärna vara kvar i ettan med Partille nästa säsong. Det finns liksom ingenting annat som lockar och jag tror många i laget känner likadant. Man vill inte gå till någon annan klubb men man vill heller inte spela i Göteborgs sunktvåa.

 

Man är ju driftig va. Just nu håller jag på att jobba på ett nyförvärv inför 07/08. Ett blont yrväder som på allvar skulle kunna ta upp kampen med Larsson i floskeltoppen. Dessutom en riktig partypingla, det gillar vi!

 

.. .. ..

 

En oväntat go bit, covers kan ju annars vara ett helvete.. men jag håller med Kishti, Swartling och de andra, hon gör den smått magisk.

 Sara Burnett – Forever young

Kom precis hem från Heaven 23. Efter en eftermiddagssimtur bestämde hagel, larsson och jag oss för att runda av kvällen med den beryktade räkmackan och ett glas vitt. Något jag inte tagit med i beräkningen var att jag hade missat att äta idag. Vinet har tagit ut sin rätt och därmed har ribban lagts för detta inlägg. Vi säger inget mer om den saken. Men vilken sjuhelvetes vy man har däruppifrån. Jag har i och för sig en släng av höjdrädsla men så länge jag höll mig på avstånd från fönstrena kunde jag på allvar njuta av utsikten. Något att rekommendera, helt klart!

Något jag har lär mig en helt vanlig fredag som denna är att så länge man vet med sig att man inte gjort något fel, behöver man inte skämmas. Man behöver inte bry sig om folk snackar, det kan svida som fan, men det är något som folk alltid kommer att göra. Jag är sällan sen att hänga på och sprida vidare ett skvaller och jag ska "snacka" alldeles strax. För jag har dragit mina slutsatser av vissa händelser. Och mina slutsatser gör mig förbannat besviken. Jag kan ha åt helvete fel men jag tror att jag talar för ganska många när jag säger att besvikelsen är enorm.

De flesta som läser denna blogg vet vilka jag talar om men det känns onödigt att skriva ut några namn, de som ska känna sig träffade lär göra det ändå.

Jag hade hört ryktet på stan. Jag ville inte tro att det var sant, det kom ändå från en väldigt suspekt källa. (Hint: Blåbär)

Men så här fungerar det i min värld:
-Det är inte ok att säga en sak och göra en helt annan.
-Det är inte ok att svika någon, i synnerhet inte ett helt lag.
-Det är inte ok att utnytjja folks medkänsla och sympati för att bete sig hur man vill.

Jag tror att det räcker så. Ett rakryggat beteende hade gjort saken så fruktansvärt mycket enklare att acceptera. Som sagt så kan jag, och flera med mig, dragit våra egna slutsatser. Men det ser ruggigt jävla illa ut.

.. .. ..

Well, well.. Vi har en match att spela av på söndag. Och, dra på trissor, Fröjered slog tillbaka Vänersborg ikväll så vid vinst på söndag har vi bara två pinnar upp till strecket. Helt fantastiskt.

Fick alldeles nyligen veta att jag tappat ett av mina smålandsfans till matchen. Tydligen går utrikiska matcher av korpkaraktär före en gammal väns visit. Det ska jag komma ihåg! ;)

.. .. ..

Eftersom detta inlägg går lite i besvikelsens tecken kan jag ju spinna vidare på detta tema..

Jag har tidigare nänmt i förbifarten att tanken på Husqvarnas ledarstab fortfarande får mig på dåligt humör. Och då har det ändå gått ca 4 år. Ja, jag är fortfarande bitter över detta. Vi tar det från allra första början...

.. Tänk er att man sitter som tolvåring och tittar på alla fantastiskt begåvade innebandyspelare som gästar ens lilla byhåla för att tävla om titeln Sveriges bästa distriktslag. Man skaffar sig idoler. Mina var Maria Sahlin, Sara Simonsson, Therese Svensson (vart tog hon vägen!?), Anna-Maria Israelsson, systrarna Touminen, Karolina Widar m.fl. Man drömde om att en gång få chansen att representera Småland i detta mästerskap men trodde väl kanske inte på allvar att man någonsin skulle platsa.

Åren gick och man började ta sig. Man stänkte in en och annan poäng, i och för sig i årtusendets sämsta serie, div.3 norra Småland. När man äntligen hade åldern inne och fick chansen att åka på uttagningsläger var förväntningarna på topp.

Det är inte ofta jag har höga tankar om mina egna prestationer på plan men jag kände mig ändå ganska säker på att det nu var min tur att få kränga på mig det evinnerligt fula rödgula smålandsstället. Döm om min förvåning när det dimper ner ett kuvert i bervlådan på tomtebovägen där det stod "Hej! Du har blivit uttagen som reserv..." Jag var helt förkrossad. Ja, jag menar allvar. För detta var på den tiden då innebandyn var det viktigaste i mitt liv. Men just detta med reserv. Det var liksom inte så att jag var ok men att dom inte gillade min spelstil. Nä, jag var nästan tillräckligt bra för att platsa. Det har tagit mig åtskilliga år att komma över detta. Ett plåster på såren var helt klart att Pixbo ändå trodde på mig när mina vägar ledde till Göteborg. Tack för det, Urban och alla andra! :) ledsen att jag inte levde upp till förhoppningarna..

Senare har jag hört kommentarer som "Nä, Johanna kom inte med i Smålandslaget för att vi hade redan tekniska spelare." (??? kan man få för många sådana i ett lag undrar jag ???)

Jaja.. Det är väl dags att släppa det där nu. Kände ändå att det kanske fanns frågetecken kring mina agg mot HIK:s ledartrojka.

Men drömmarna om att få vara med i större sammanhang lever fortfarande. Nä, jag siktar inte på att komma med i blågult! Däremot reser sig vartende hår på min kropp vi tanken på att få vara med i Rysslands landslag någon gång. Jag är dåligt insatt i deras kvalité men troligtvis är de inte riktigt lika  bra som det svenska landslaget i alla fall. Fy fan, tänk att stå och skråla den så pampiga nationalhymnen med det blå-vit-röda matchstället på. Jag skulle göra rätt mycket för det alltså....

.. .. ..

Dear God, nu är det nog läggdags här

På återseende.

Vissa dagar önskar man att man kunde gå i ide ett tag. Eller att vissa personer kunde göra det för evigt. Min gårdag var av detta slag. Därför var det fantastiskt lägligt att få höra något så glädjande som att jag ska få åka till Lyon denna termins tre sista veckor på bekostnad av institutionen för romanska språk. Halleleeeluja! Vårterminen ser otroligt lovande ut må jag säga.

Vi var piskade att vinna och vi spelade stundtals riktigt bra. Lik förbannat var det Tidaholmstöserna som drog det längsta strået i målprotokollet. Ibland undrar man om det inte finns någon gudomlig makt som vill oss illa.

Funderar på om deras målvakt alltid är så bra eller om hon hade fru fortuna med sig igår för jisses vilka räddningar hon gjorde. Jag hyllar sällan målvakter men hon förtjänar faktiskt beröm. Sen ska man väl inte säga att det var hennes förtjänst att de vann, men helt klart var hon en starkt bidragande orsak.

Nu luktar det degradering lång väg. Jag vill inte spela i division 2! Bara tanken att vårt lag ska spela i den bröserien, nä det går bara inte. 5 matcher kvar och 15 möjliga poäng. Fixar vi alla dem finns det nog ändå en chans men det ser jävligt mörkt ut (på Kameruns avbytarbänk).

Husqvarna IK borta nästa helg blir nästan som att spela på hemmaplan för mig. Finns en del som kan trigga igång mig i det laget... Kan inte sätta fingret på vad det är med dem men det är något som alltid har stört mig. Någon slags obefogad kaxig attityd. Usch och fy. I deras ledarstab finns emellertid en person som en gång gjorde mig konkret och gruvligt besviken. Grusade hela min karriär.. haha.. nädå. Det är i stort sett glömt nu. Stryk ska dom i alla fall ha.

Några ljuspunkter:
- Min häl har återhämtat sig.
- Daggs var tillbaka.
- Vi spelade som sagt ändå bra och jag tvivlar på att publiken blev jätteuttråkad.
- Finns nu absolut ingen risk för storhetsvansinne i vårt lag.

Följande uppgift tilldelades oss lärarstudenter förra veckan:

Ni ska gestalta något. Vad ni vill. På vilket sätt ni vill. Och tyvärr kommer vi inte hinna att titta på allas arbeten. Men vi kommer att sätta upp närvarolistor som ni kan skriva upp er på.

För det första är uppgiften glasklar. I stort sett inga dimmor alls. Eller?
För det andra, vem fan lägger ner tid och möda på ett arbete som inte ens kommer examineras på något sätt? Skulle härmed vilja idiotförklara de som har gjort det, om det nu mot all förmodan finns någon.

Kan tyckas glassigt att man kan glida sig igenom en utbildning. Visst, jag har inte lidit denna veckan när jag suttit helt sysslolös. Men detta tar man studielån för. Och jag gissar att tomtarna på Pedagogen (lärarhögskolan i Göteborg) får rätt gott med deg för det flumarbete som de sysslar med. Sinnessjukt.

Nädå jag är knappt nåt förbannad..

Ett annat exempel.. Om man inte kunde närvara på ett litteraturseminarium (dessa är förstås också väldigt givande) nu under hösten skulle man bli tvungen att göra någon slags kompletteringsuppgift. En vän till mig fick förhinder men ringde senare upp seminarieledaren och sa att hon bara hade glömt att skriva upp sig på närvarolistan. Och den dumma jäveln gick på det. Nivån är inte skyhög alltså. 

Nä, det ska sannerligen bli skönt att komma ifrån Pedagogen nu och bara läsa franska. Kommer tillbaka till cirkusen hösten 2008. Längar inte.

Välkommen till min nya blogg!