Gratjova

Det ligger en avhandling bredvid mig om de svenska positionsverben stå, sitta och ligga och deras motsvarighet i franska och skriker efter att bli läst. Låter det inte smarrigt? Det är så det vattnas i munnen på mig. Jag kan knappt sitta still. Det spritter i hela kroppen. Otroligt att jag sitter här och smattrar istället för att sätta tänderna i det och riktigt känna in det ljuvliga innehållet.




Nä nu kan jag bara inte hålla mig längre.

När jag är ute på diverse vikariat är vanligaste frågan

-Hur gammal är du?
 
Jag antar att jag inte ser lastgammal ut och har viss försteålse för deras nyfikenhet. Den näst mest frekvent poppade frågan är sedan utan tvekan:

-Har du pojkvän?

Ibland brukar jag dra till med något förnuligt svar, lite klämkäckt sådär, men idag fanns verkligen inte orken.

-Näpp.
-Varför inte det?
-Jadu, säg det!
-Men asså... du är ju... schysst å så.


"Schysst å så"

Skön där.




Annat kan man säga om vissa i de lärarkårer som man också stöter på i personal- och arbetsrum. Klart att det finns både bra och dåliga "gubbar" på varje ställe men det går nog inte komma till en enda skola där det inte finns någon som utsänder skeptisism vid ens ankomst. Deras ansiktsuttryck visar med vidrig tydlighet att de undrar vad i hela fridens dar den där lilla flicksnärtan gör på deras arbetslplats. Inte kan väl en ung kvinna kunna någonting! Näj näj så att'ee... Jonas, 35 med lätt skäggstubb och begynnande flint hade förmodligen blivit bemött likadant.


Värsta exemplet kan vi hämta två år tillbaka. Visst att jag var 20, bara barnet, men en man, låt oss kalla honom Ulf, tog priset. Ulf var fruktansvärt arrogant i sitt bemötande och verkade tro att jag fullständigt saknade förmågan att följa den enklaste instruktion. Inte det minsta lilla knyst yppades från honom såvida det inte var absolut nödvändigt. För min del kunde det lika gärna kvitta, jag skulle inte få ut något av att samtala med honom ändå.

En vecka förflöt i samma stil. Sedan råkade Ulf höra en konversation mellan mig och någon av hans något mer sympatiska kollegor. Konversationen handlade om matematik på Chalmers där jag pluggade då det begav sig. Plötsligt lade han sig i - detta var ju trots allt hans bord det här med matte, obestridligen prestigeämnet nummer 1 - och intresserade sig för vad jag hade att säga. Från den stunden gick det tydligen att prata med mig.



Följden av upplevelser som dessa blir att man istället för att kasta sig in i någon konversation på lärarrummet sysselsätter sig med att lusläsa varenda rad som går att komma över. Det är kruttorra veckomagasin från lärarnas riksförbund, rapporter från skolkonferenser, handlingsplaner mot mobbing och så förstås GP.

GP-tvåan är lite av en sockerbit som man gärna suger lite extra på. Studerar varje tabell noggrannt, kollar målskyttar o.s.v. När man börjar känna igen namnen i Kungälv HK dam, kan man kanske börja ifrågasätta hur det står till. Idag blev det, i brist på annat, fördjupande i Frölunda Indians, vilka jag egentligen inte ger en råttas röv för. Ett journalistess hade liknat en av Frölundas motståndare vid en sekt. Det gamla tricket.

.. .. ..

-Vi har TV-match på söndag. Jag måste sola. Jag har lite brun-utan-sol i och för sig. Sen har ju faktiskt vi ganska långa shorts.

Hellre snygg än bra?

.. .. ..

B-match mot PIB imorgon. Skönt att man inte har rört en fena sedan Södra Dal för snart två veckor sedan. Bättrat på den redan finfina uthålligheten.

.. .. ..

Så var slutspelet igång. Lite dålig taggning än så länge. Vänta bara.

.. .. ..

Facebook har en tendens att ställa till det. En väns sinne gick från gott å glatt till mediokert när det annonserades att en karlslok numera är "in a relationship". En annan vän funderade på att gå ur Facebook för att han inte kunnat säga nej till att ingå i "a relationship" och det sedan helt sonika basunerades ut till alla vänner när de loggade in, vilket han inte var helt till freds med.

Sedan har vi det här med poke-funktionen. Jag pokade hej-vilt, utan den minsta eftertanke fram tills någon menade att det var det flörtigaste man kunde göra. Här gick jag omkring utan att lägga någon som helst värdering i en poke.

Vilka problem tekniken bär med sig.

.. .. ..

Dagens SMS:

"Skräll att en skallig **** från ****norge är brittälskare."

Planen var att stanna hemma och få till de sista bitarna i kureringen av denna förkylningsomgång. Ingen innebandyträning alltså.

 Så börjar det väsnas i mobilen och plötsligt har det infunnit sig ett hiskeligt sug efter att åka till SAAB-metropolen Trollhättan. Eftersom man är en ganska driftig och målmedveten kvinna ordnar man givetvis ett stillande av detta sug och sitter framåt femsnåret fastspänd i rallykalles åk, riktning norrut på riksväg 45. För övrigt Sveriges kanske tråkigaste väg.

Börjar ana oråd i Skepplandatrakten. Småsmattrande övergår till storsmattrande och slutligen till singlande flingor från skyn. Att den utlovade snöstormen faktiskt skulle anlända var något jag iskallt räknat bort. Herregud, jag hade ju övervägt in i det sista att köra ballerinapjuxpremiär i skolan tidigare under dagen.

Vid så kraftigt snöfall som i dagens bandymatch, blir lagen så illa tvungna att förlita sig till långbollar, det går nämligen förflytta bollfanskapet längs med isen. Kungälv som till största del består av finlirare är givetvis brända på förhand under sådana förhållanden och säsongens allra första torsk är ett faktum. Ska men göra något, exempelvis förlora, så kan man lika gärna göra det ordentligt. 5-0 rätt i arslet, bara ta det. Flikar återigen in min tacksamhet över att jag valt en icke väderberoende sport.

Passande för de tre herrarna i svartvitt att det snöade idag, det är nämligen då deras transportmedel - släden- fungerar som bäst. Fin hjälp hade de också av nissarna på läktaren ikväll. Ibland kan man sannerligen förundras över hur vuxna människor beter sig.

Hade varit önskvärt att vara lite mer bightig där bak en kväll som denna för jag tror min själ att jag höll på att frysa rôva av mig.

Väl investerad/e tid och pengar alltså. Friskare blev man förmodligen också. Ja, jo man gick säkerligen mycket plus i det stora hela, när man tänker efter.

Ändå går snacket om att styra färden mot Karlstad på freitag. Man vill ju vara på plats om det finns en möjlighet till att elitseriebiljetten grejas. Det är något visst med matcher som är sådär härligt betydelsefulla va. Man får liksom känna att man lever. Kan dock vara läge att lyssna på och faktiskt ta till sig det Tone säger innan ett beslut fattas denna gången.




Yeah Yeah

Idag blev jag alldeles varm när...

... jag såg upphetsningen i en liten grabbs ögon när han insåg efter antagligen hur många chansningsrundor som helst, att det faktiskt går att klara MS Röj. Tänk vad mycket enklare det blir när någon berättar vilka regler som gäller.

... en annan mer bångstyrig liten herre blev medgörlig när vi lattjat lite boll och jag lovat honom att vi skulle göra det imorgon också om vädret tillät. Var tidigare på dagen färdig att sänka samma kille med en rak höger på grund av hans beteende men tänk att det lilla livet gick att nå när vi hittade ett gemensamt intresse.

Men!

Stort MEN!

-Johanna har du gått i fotboll?

Så hängde smockan ånyo i luften.

En väninnan till mig skulle ge sig ut på ett vikarieuppdrag. Hon hade samtalat med en man vid namn Jörgen eller liknande. Instruktionerna hon hade fått var i vanlig ordning relativt vaga men hon tänkte att det mesta antagligen skulle falla på plats när hon väl träffade denne Jörgen IRL.

Väl framme och inne i skolbyggnaden ekade det av tomhet. Hur var det nu man skulle hitta till människans arbetsrum? Den som söker skall ju enligt gubben däruppe finna. Så gjorde även väninnan efter ett tag. På dörren till mannens arbetsrum satt en lapp uppklistrad där det stod: "Jörgen är i Tyskland"

Ve och fasa, hur skulle hon nu lösa det här? Någon eventuellt hjälpande själ syntes inte till. Hon vankade fram och tillbaka i korridorerna och sprang till slut på en ordinarie lärare.

-Ursäkta mig, jag ska vikariera här och jag skulle träffa Jörgen men han är tydligen i Tyskland.
-Ja men kom här så ska jag visa dig.

Nu trodde hon förstås att läraren skulle ge henne instruktioner eftersom den beryktade Jörgen uppenbarligen var utomlands. Märkligt eftersom hon ändå hade språkat med honom på morgonkvisten. Jaja, han sköter väl sitt jobb därifrån då tänkte hon.

De kom fram till ett klassrum och ytterligare en man kom fram och hälsade.

-Men hej, det är jag som är Jörgen.

Nu höll det på att fullständigt slå slint i huvudet. Var inte han i Tyskland? Hon försökte spela oberörd och hälsade glatt tillbaka och skakade hand.

På väg ut från klassrummet såg hon en skylt som hon hade missat. Där stod det "Tyskland". Hon blickade längre bort i korridoren och kunde på håll urskönja fler liknande skyltar där det stod "Italien", "Frankrike", "Brasilien" etc.

Skolan hade någon slags fotbollsprofil och tja, då är det väl den naturligaste sak i världen att man kallar klassrummen för olika fotbollsländer. Det borde hon väl ha kunnat lista ut kan man tycka.

SMS-konversation med mor:

Mor: "Vad tycker du?"
Jag: "Sanna säger jag. Du också va? Eller kebab kanske?"
Mor: "Visst var Sanna bäst fast bäst var att inte carola gick direkt hon sjunger bra men jag kan bara inte med henne."

Carolahatet verkar ha spridit sig som en löpeld över hela landet. Nu har det kopplat greppet så starkt att den skönsjungande markattan inte ens grejade direktbiljetten. Jag fascineras av Carolas ögon. De borde egentligen kunna klassas som gnistrande och hänförande i positiv bemärkelse. Men efter den bild, felaktiga eller ej, som man fått av henne via diverse uttalanden blir åtminstone jag mer rädd för de där isblå. Hon vill hypnotisera mig den jäveln! Och kolla bara så strategiskt hon placerat korset, alldeles ovanför den där gigantiska barmen som det är lika omöjligt att ta ögonen ifrån som de manliga hundrameterslöparnas skrev som skyls med något för löst sittande tights. Nähedu Carola, du hade mig i Fångad av en stormvind. Ja ok i Evighet också men nu ser jag igenom dig.

Sanna blev aftonens odiskutabla drottning. Oron i schlagersoffan var dock stor för att hon återigen skulle bryta ihop som hon hade gjort på genrepet. Jag kan ge mig fan på att om hon hade fått den minsta lilla törn emot huvudet så hade den där ansamlingen tårar börjat sippra ned för de skånska kinderna. Jag köpte inte teorierna som somliga hade om att hon var nerövs, hon har ju trots allt varit med i gemet ett antal år. Nä, jag trodde mer på ett krackelerat förhållande. Kan inte tänka mig annat än att hon är värd något bättre. Skit i honom Sanna, there are plenty of fish in the sea!

Det är väl ungefär det jag tar med mig från deltävling nummer två. Ja, och så det oupphörliga nynnandet av "borka, borka..".













 

IFK hade lagt ner en hel del arbete på att flasha till annars ganska grå Skarpe Nord ikväll. Sponsorerna bjöd på inträdet och visst dök det upp hel en hord snikna supporters för att se etapp nummer två i Slaget om Älven. Kanske var det just dessa 1560 personer, jävligt fin siffra för en hyfsat betydelselös omgång i allsvenskelunken för övrigt, som fick surtespelarna att skita ner sig. 8-0 i halvtid och matchen var stendöd.


Hamnade i närheten av en ordentligt pratsam herre i första halvlek. De har en tendens att ploppa upp här och var på olika idrottsarenor, de där stortuggarna. Denna gång kändes något bara helt fel. Tog ett tag innan jag kopplade vad det var. Sedan slog det mig - Vi hade en bräkare. Där stod en skåning och snackade högt och brett om hur bandy ska och inte ska spelas. Och här gick jag omkring och trodde att bandy inte existerade på skånska breddgrader.

Någon tappad stackare i Surte försökte fightas med bruschan som inte av jättemånga skulle klassas som bråkstakematerial. Jag är ju en ganska förstående människa. Så visst, jag förstår att nollan kände sig förnedrad. På både det ena och andra sättet.

.. .. ..

Fint att komma hem och konstatera att Hjältarna från Täby gjort jobbet mot Pixbo. 

.. .. ..


-Har du barn?
-Har du man?
-Men kille då?

-Nääääj! OK!?


Barn är bra frågvisa ibland.


Har förresten reflekterat över en sak. Eller reflekterat. Jag har har blivit ordentligt irriterad. Här i Göteborg säger kidsen "Jag går i innebandy", "Jag går i fotboll", "Jag går i dans" eller vad de nu kan tänkas "gå i". Är det bara i Småland man lär sina barn att de spelar fotboll/innebandy eller dansar? Jag kan gå med på att jag gick i Scouterna. Ja, det är helt sant. Patrulltillhörighet Falken. Men inte fan gick jag i varken fotboll eller innebandy. Inte heller i bandy, tennis, friidrott heller för den delen.

-Johanna har du gått i någon sport?
-Näe hjärtat, men jag har spelat både fotboll och innebandy.

.. .. ..

Det är märkligt att en regelrätt ragata kan vara så läskigt jävla vacker. Pratar om Catherine Zeta-Jones roll i Americas Sweethearts. Hon gör en bitch-karaktär även i Intolerable Cruelty men där har vi en bitch mer i min smak. Målmedveten, klipsk och fullständigt iskall. There are bitches and there are bitches.







Piloten e dö! Finns de nån bandymålvakt som kan ta över här?