Gratjova

Schleten efter en heldag som Fröken övervägdes att stanna hemma denna regniga afton. Men det var ju ändå Warberg som gästade så jag tänkte att det kunde bli en ok match trots att det bara var Ligacupen. Tog inte alls med i beräkningarna att de hade varit iväg i Finland och kammat hem en silvermedaljong i innebandyns svar på Champions League (?).

Alla stjärnor vilade i Warberg, vilket man med bara lite brain borde ha kunnat lista ut. Verkar som att folk tydligen hade gjort det också. Eller var det bara ett allmänt svalt intresse för Ligacupen? Ja ingen vet men publiksiffran var förmodligen skrattretande låg. Mig veteligen lästes den aldrig upp. Eller så var det mina nuvarande koncentrationssvårigheter som gjorde sig påminda.


-Jag kan inte koncentrera mig.
-Du borde åka på koncentrationsläger då du.


Vissa människor säger så roliga saker, så ofta. Keep it up!

En representant för en högtravande tidning återfanns i ett av Scandinaviums pressrum. På sin fancy laptop hade han fått upp ett gäng matchsekvenser som någon fotat åt honom. Nu var hans uppgift att delge sina läsare vad det var för filurer som figurerade på dessa bilder. Men det blev till att anropa Houston. He had a problem. Kunskap om Pixbos trupp låg nämligen inte helt inom denne journalists kompetensramar, varför han en aning barskt hävde ur sig:

-Och vem är detta då?!

Påpassligt nog fanns en mörk liten dam där till hans räddning. Trots att hon skämdes litegrand över att känna till i stort sett varenda feja hos Rödrävarna, hon har ju lite viktigare saker än så att fylla skallen med egentligen, tog hon en kik på hans skärm och sa:

-Men det där är ju Daniel Johansson.

Nästa bild dyker upp på skärmen.

-Och detta då?

Nu skämdes hon mer för hans skull.

-Jo det där ärPeter Runnestig.

Så innerligt gärna hade hon velat tillägga, "han är ju lite utav en profil inom innebandyn kan man säga.", men hon bet sig i tungan och log. Därefter duggade ytterligare några frågor fram som visade på journalistens oinsatthet, bristande intresse eller kanske en blandning rentav av båda två.

Efter att ha cirkulerat ute i rekordpubliken en stund är det ganska behagligt att slinka in ett rum där det råder ett fullständigt lugn och sånär även tystnad. Den lilla damen kunde inte annat än att delge omgivande människor hur lyckliga de var jämfört med dem som helt och hållet var förpassade till läktaren:

-Det måste vara jävligt gött att sitta här inne och skriva?

Då taggade The Great Journalist till:

-Du! Det är bara VI som sitter här inne! Det har vi kämpat för i TIO ÅR så det ska INGEN komma och ta ifrån oss!

Den lilla damen blev alldeles stum. Ville så, men det var säkerligen lönlöst att ta ton mot denne herre.

(Jag gör inte anspråk på din plats, din inkompetenta stackare. Sitt du här. Ska inte ta ifrån dig din plats. Men läs på lite bättre nästa gång hördu, så slipper du be ett litet flickebarn om hjälp. Ja förresten. Varsågod för hjälpen.)

..

Incidenten vädrades senare med en väninna.
 

-Han hade nog familjeproblem.

Så var det med den saken.

.. .. ..

Pixbo-Storvreta, 7863 personer. Synd att merparten av dem inte underhölls nog för att hålla sig kvar till matchens slut.  Hoppas att de får en roligare upplevelse under resterande delen av veckan här i goa glada Göteborg och Gothia Cup.

.. .. ..

Johanna Gratjova fick en present skickad till sig via det fantastiska svenska postverket. Gissningen är att den okände avsändaren är här inne och lurar mellan varven. Han/hon hade även lagt på minnet att frankera. Bra där.

Kan avslöja att jag ännu inte lyckats lista ut vem som ligger bakom så jag tackar, bockar och bugar här via the blog. Även om jag redan satt inne på ett ex. Men det gör inget. Nu har jag två.

Tänk att det var precis vad jag behövde nu. En present. Går nämligen en av de mest utmattande helgerna på hela året till mötes.

.. .. ..


Victoria Beckham har storlek 23 i Jeans. Jag hade 25 när jag gick i årskurs fem. Då var jag alltså 10 år gammal och så vitt jag minns så led jag nog inte heller då av påtaglig övervikt.

Men hon har ju David Beckham så hon borde väl vara lycklig.

.. .. ..




I'm late, John Blund kallade för länge sedan.

Återstoden av det svenska postverket förtjänar ett extra strå i hatten. I en tid där det virtuella vinner mer och mer mark i alla avseenden är det skönt att kunna sätta sin tillit till gamla beprövade system. Nu hade man kunnat tro att jag syftar på deras formidabla hanterande av julkortshysterin men jag kan ju passa på och krypa till korset och erkänna att jag inte har skickat ett endaste litet julkort. Inte ens till mamma. Fy mig.

Nä utan att...

För ett antal månader sedan såg jag tydligen mer fancy ut än vanligt. Ja, jag kan verkligen förstå att den där bastarden förväntade sig att få ut en förmögenhet ur HM-väskan han stal. Dessutom brukar folk i regel springa omkring med sedelbuntar i portmonäerna nowadays för det där med VISA-kort, det är knappt något som slagit igenom. Nä nä. Efterföljande meck som undertecknad fick genomlida för att återfå alla handlingar, spärra kort, ja jag känner att det vägde nog upp för det den tjyvaktige typen vann på att överfalla mig.

Men alla människor har, tack och lov, inte stöpts i idiotformar. Någon fann min plånka, letade upp mitt telefonnummer och berättade att den fanns i tryggt förvar. Ett frankerat, vaderat kuvert stoppades i ett av större modell och skickades iväg till denne okände välgörares adress. Men nu är det så att även solen har sina fläckar. I ett ögonblick av förvirring missades den lilla detaljen att på kuvertet applicera ett frimärke. Det var ju som sagt inte igår man senast postade ett vanligt brev.

Funderade på att skjuta mig själv när jag hade släppt ned kuvertet i den gula boxen och insett mitt fatala misstag. Svor och spottade ett tag över de i sjön kastade pengarna, man är ju trots allt student. Bestämde mig sedan för att det var ödet. Jag skulle bara inte ha tillbaka min plånbok.

Någon vecka senare möttes jag i postfacket av det vaderade kuvertet. Alltså hade Posten leverat min sändelse trots avsaknaden av frankering. Det kallar jag kvalitetsorganisation. Att se viktigheten i detta brev och förbise mitt lilla misstag, det är inget annat än genuin service-känsla. Som tack för hjälpen skall jag inte (i år heller) skicka några julkort, för att om möjligt avlasta de sista dagarna före dopparedagen.


Plånkan har hittat hem och allt är frid och fröjd.


Mest välkommet var mitt körkort då omkringkånkande av passet inte varit någon höjdare. Den gamla lajnen "man vet aldrig när Troppan kallar"  som körkortslösa ofta lägger av har blivit lite lätt uttjatad.

Ryssland och Sverige i samma grupp i EM. Då hade man kunnat tro att Johanna skulle känna ett visst mått av tudeladhet. Men inte då. Det sägs att ens person är ett resultat av mixen gener och uppfostran. Vad gäller generna vet vi ju hur det ligger till och om min uppfostran kan sägas att ena parten av föräldraskapet hade lite mer åsikter och känslor än den andra när det kom till idrottsliga event. Det var inte mamma. Därför kommer mitt hjärta alltid banka mer för Ryssland i mötena dem och Sverige emellan.

För övrigt är man inte helt olockad att åka söderut i juni för att för en gångs skull få uppleva ett mästerskap på plats. Befarar att det blir mycket snack och lite hockey i den frågan.

.. .. ..

Nu börjar nästan till och med jag tycka att det är lite uttjatat att hylla Pippo i CL. Men kung är vad han är, nu även svart på vitt i den europeiska statistiken.

.. .. ..

Skåneresan resulterade inte i alltför många pinnar. Inga faktiskt.  Småsurt efter ledning med både 1-3 och 2-4 men för att vara ärlig inte helt orättvist. 6-4.

På hemvägen beskådades kvalitetsrullen Kingdom of Heaven. Merparten av lagets stadgade spelare deklarerade under filmens gång att Orlando Bloom utnämnts till ett av deras frikort. Förståeligt, helt klart. 

Någons pojkvän hade missförstått det där med frikort. Eller är det OK att ha grannen som ett?


På lördag väntar ytterligare ett kärleksmöte med IBF Göteborg och på söndag kommer Skåne till oss, denna gång i form av KFUM Malmö som hittills inte har övertygat. 6 points hade uppskattats.

.. .. ..

Tycker det är kul att Täby börjar vakna till liv. Formtopp till slutspelet igen?

.. .. ..

Vid ett ögonblick av trötthet gnällde jag tydligen över omfattningen romaner som skulle plöjas under denna termin. Efter den sista i ordningen fick jag mig dock en rejäl tankeställare och än värre blev det när seminarieledaren kryddade på med extra fakta kring miljöerna där historien utspelades. Aldrig förr har jag varit så nära till tårar på ett litteraturseminarium som idag när vi diskuterade Ombre Sultane (I Sultanbrudens Skugga) i vilken Assia Djebar berättar om kvinnoförtrycket som pågått och pågår i Algeriet. Kärlekslösa äktenskap där kvinnan inte har rätt till varken åsikter eller någon som helst njutning anses normalt. Skulle en man känna att det nalkades inskränkningar på hans makt, ja då var det bara att ta till våldtäkt, ju blodigare desto bättre.   

Visst låg väl inte sådana företeelser helt utanför mitt medvetande men idag kom det så nära.


Här i bortskämda Sverige är vi upprörda över att det inte råder jämställdhet inom idrotten.

Alla har sina problem.

.. .. ..

-Jag tycker det är så kul  att Maria Sahlin blev ledare för Socialdemokraterna.

Jasså, Karin, det var alltså den politiska satsningen som fick innebandystjärnan att lägga klubban på hyllan eller är det så att någon behöver försöka leta sig utanför sin bubbla och umgås med annat än innebandyfolk?

.. .. ..

En vän till mig promenerade i dagarna iväg till ICA. Hon inhandlade ett pussel. Ett tusenbitarspussel. "För att ha någonting att göra." 

Men jag känner att jag verkligen kan unna sysslolösa människor sin fritid. 

.. .. ..




26 dagar kvar av 2007.
 

Det fanns en tid då jag gladdes åt att England skördade framgångar inom fotbollen. Dessa sympatier kan England utelsutande tacka Michael Owen för. Under högstadietiden var han nämligen mannen i mitt liv och jag trodde på allvar att vi skulle kunna få något fint ihop, jag och Michael. Till exempel var jag helt övertygad om att hans gester efter stolpe-in-straffen i Frankrike -98 var tillägnade mig. Sedan visade det sig att han skulle välja en gammal barndomsvän. Jag tog mig samman och gick vidare. Har aldrig uppskattat engelsmän sedan dess.

Efter den miserabla insatsen mot nationen jag inte kan respektera trots allt dess befolkning utsatts för under historiens lopp, förutsatte jag att Ryssland hade försatt sina chanser.

På vägen hem från träningen ringde en pajas och jag stirrade ett tag på mobilen innan jag valde att svara. Det var länge sedan jag blev så lycklig över ett pajassamtal. Han gav mig nämligen informationen att Kroatien hade chockstartat mot England genom att hänga två på en kvart. Att ryssarna sedan hade 0-0 mot Andorra kändes väl inte helt angenämt men fanns verkligen möjligheten att de skulle kunna göra två plattmatcher på en vecka?

England hämtade in. 1-2. 2-2. Ja det var väl för bra för att vara sant. Varför skulle jag och mina comerades få känna lite glädje?

Men så i 77:e klev dagens, veckans, månadens.. ja kanske årets störste hjälte fram. Mladen Petric. Han fick nog en och annan stackare att fälla en tår på Wembley denna förtjusande afton

Ryssland övertygade också något kopiöst. Stabil 1-0-seger mot giganten Andorra.

Man brukar ju säga att det är svårare att ta sig till EM än VM. Ja fråga ryssarna. Andorra och Israel är fan inte att leka med. England däremot kan inte betraktas som något annat än en fin piece of cake.

Kroater alltså, vilket fantastiskt folk! Hade den stora äran att hamna i samma klass som en av dem på gymnasiet. Bozo. Han var en jävla klippa alltså. Var tvungen att gräva fram en gammal skolkatalog för att få en ordentlig bild av denne svunne kamrat. Och visst minns jag honom som igår. Det var minsann en kille man alltid kunde lita på och det är inget jag sitter och säger här nu mitt i den mest euforiska stunden på mycket länge.

Jesus Christ alltså.

När matcherna äntligen fick den vackra färgen blå på SVT texts resultatservice visste glädjen inga gränser.

En innebandyrelaterad vän med en gnutta finskt påbrå och viss förkärlek till Ryssland ringde upp för att gratulera och berätta att han var i det närmaste lika lycklig som jag.

-Hade Finland fixat det också så hade det fan gått för mig.

Detta var då egentligen lite mer än vad jag ville veta men jag tror jag förstår ungefär hur glad han var.

.. .. ..

Bläddrade längre fram i skolkatalogen och fick syn på ett foto från min fotbollsgymnasieklass. Det var ingen vacker syn men oj sicket sjukt smeknamn jag hade under bilden. Jag hade nästan glömt denna förskräckliga plump.

Alla hade valt en fotbollsspelare som de antingen såg upp till eller rentav identifierade sig med. Det kommer nog inte som någon jätteskräll att jag valde min Gud, jag hade ju som sagt då sedan ett antal år tillbaka släppt Owen.

Det har dock alltid funnits en vilja hos mig att försöka bevara lite av min kvinnlighet och detta ställde då till med lite problem i skolfotosituationen. Men problem är till för att lösas och denna gång gjordes det på följande sätt:

Philippo kallas då och då Pippo. Ett smidigt sätt att förkvinnliga namn är att addera ett litet -a på slutet. Erik-Erika. Jon-Jonna. Fredrik-Fredrika. Ja, ni fattar poängen. Således blev lösningen "Pippa" Inzaghi. Lite tokigt sådär.

De som tryckte skolkatalogen tyckte däremot inte att det var med nog med lustigheter kring mitt namn utan bytte ut ytterligare en bokstav. Jag var faktiskt inte helt nöjd när jag första gången fick katalogen i handen och såg att det stod:

Pippa Inzughi

Well. Det var ju en annan historia.

.. .. ..

En annan skön seger var den i B-lagsserien mot IBF Göteborg i måndags. Matchavgörande 4-1, ca 19 minuter in i tredje gjordes av J. Gratjova.

.. .. ..

Då stundar en ledig helg och hur fördriva denna om inte med en road-trip österut?

Stockholmare - Beware!

Många undrar kanske vart i hela fridens namn matchrapporten från i torsdags har tagit vägen. Jag har faktiskt inga kommentarer what so ever. Fantastiskt tråkig tillställning som slutade 4-1.

Låt oss nu hoppas att det blir mer roande i Halmstad imorgon.

.. .. ..

Någon hade spekulerat i vad jag egentligen menar med "Rock on" och undrade om det fanns kopplingar till Rocco N. Jag kände omedelbart behovet att gå ut och dementera.

.. .. ..

Regler är allt som oftast till för att följas. Båstad Outdoor Open är på många sätt ett undantag. Det kanske dock hade varit käckt att inte ta med icke spelklara lirare till en turnering där SIBF:s regler skall gälla. Min gissning är att de flesta drabbade hade varit precis lika glada om de hade sluppit spela matcherna där nere. Känns hur som helst otroligt märkligt att ett sådant evenemang ska ha så sjuk inverkan på säsongen.

Minns att ett av Partilles nyförvärv inte fick tillåtelse av sportchefen att vara med förra året eftersom hennes övergång inte var klar. Nu var det väl kanske inte just regelbrottet i sig som det trycktes mest på utan att hon skulle ha stått helt utan försäkring vid eventuell skada.

Verkar som att Surte lyckades hålla koll på att alla formaliteter var klara i alla fall. Ordning och reda.

.. .. ..

Igår lyckades en kille med bedriften att få min biologiska klocka att ticka igång som aldrig förr. Det kändes verkligen helt rätt när vi gick hand i hand genom Kungälv. Hans glittrande blå ögon är bland de vackraste jag någonsin sett. Vilken underbar människa han är, min brorson Alexander, 2 år. Tror att han kommer vara rätt het på marknanden inom några år.

.. .. ..

Nähe om man skulle ta och passa på att intensivnjuta av de sista lovdagarna?

Senast jag gick omkring och gnällde över att det rådde stiltje i tillvaron brakade helvetet löst i innebandycirkusen. Som ett brev på posten skulle man kunna säga.

Härom kvällen var jag i mitt essä igen. Det fanns ingen hejd på min frustration över den rådande händelsefattigdomen. Jag kunde dock inte i min vildaste fantasi ana vad gudarna hade att bjuda på den här gången. Jag tyckte ju att den s.k. "skandalmatchen" var en piss i Nilen i jämförelse med det mesta redan när det spektaklet var aktuellt. Men jämfört med det som Little Innocent Gretl utsattes för igår kväll framstår innebandyproblem över huvudtaget snarare som minimala droppar i Oceanen. Jag ämnar inte lämna en fullständig redogörelse av händelseförloppet men jag kan säga såhär:

-ibland, kanske allt som oftast, hade det varit så jävla mycket enklare att vara kille.
-ibland är det inte läge att mopsa upp sig mot idioter även om det kan vara nog så lockande.
-ibland gör poliser ett fantastiskt jobb.
-ibland uppenbarar sig folk från ingenstans som utan någon egentlig anledning tar risker för en okänd medmänniskas skull.
-ibland är det fruktansvärt svårt att tycka synd om personer som man vet inte mår bra.
-ibland önskar man att bussen kom bara två minuter tidigare.


Och så ett litet avslöjande till alla som fortfarande går omkring i tron att alla civilsnutar uteslutande kör svenskt. Fel, fel, fel, fel, fel, som Härenstam skulle ha sagt. Jag skulle nog påstå att det inte finns någon som helst logik i deras märkesval.

.. .. ..

Det som hände i Idol ikväll är för mig en gåta. Patricia och Sam, det är fan klasskillnad och då inte till Sams fördel. Sam, by the way, vad är det för namn?

Och oh så vacker Your Song är. Ståpäls.

Som Hagel brukar säga, kul att man nu vet vad man ska göra på fredagkvällarna.

.. .. ..

Tre pinnar plockade av broderns gäng uppe i Edsbyn. Tydligen var en gammal klass-comerade med i laget som fick på nosen. Vilken bandykultur man har levt i, i sina dagar.



Med förhoppningar om en resterande god natt och ljuva drömmar

Är det inte skrattretande att en sådan som Claes Runheim (fd. Åkesson) kläcker kommentaren "Kvinnor är bara med i sport-TV för att de är snygga." ? Inte för att jag heller är den som överväldigas så ofta av deras kunnighet men han skall ju kanske enbart hålla käften när det gäller att leva på sitt utseende. Rent allmänt är det väl dessutom ytterst få som kommer undan med att vara fula i TV.

.. .. ..

Det finns vissa saker som jag anser har överjävlig mäktighetsfaktor. En sådan är Ryssland. En annan är anrika fotbollsklubbar. Under de senaste dagarna har jag haft den stora glädjen att komma i kontakt med båda dessa på en och samma gång. 

Det har varit konstant gåshud,  svaga knän och molnsvävande. Givetvis har jag gjort mitt allra yppersta för att spela oberörd. Inte helt lätt när man finner sig själv dinerandes med ett gäng mäktiga fotbollspampar. Och, för att låta som en blivande språklärarinna; språk är en sjukt bra tillgång. Lilla jag hade antagligen aldrig fått snicksnacka med Spartaks klubbdirektör om jag inte hade kunnat lite, om än knagglig, ryska.

1-3 slutade matchen och min favorit blev Ukrainaren Maksim Kalinichenko. Får ju också lov att säga att det var rätt sjukt hur mycket ovationer de tappra tillresta fansen lyckades få ur sig när smått legendariske Titov blev utbytt.

I kväll lämnar gubbarna Sverige och Göteborg i det egenchartrade planet. Hem till Moskva, till sina bilar vilka klubben utrustat med alldeles egna chufförer.

.. .. ..

Och därifrån är inte steget särskilt stort till södra damettan i innebandy. Olofström borta på lördag. Sägs att mycket kretsar kring en spelare i det gänget. Synd att hon kommer gå mållös från vår match.

Tydligen går Olofströmsborna man ur huse för att se sina damer lira. Inspirerande.

Tiden är nu kommen för att ta del av Surte IS busskultur. Något säger mig att den är något utöver det vanliga.

.. .. ..

Nummer 65 av innebandymagazinet var det mest läsvärda på mycket, mycket länge.

.. .. ..




Tja då...