För små i Surte

Tishonov är generellt sett inte helt nöjd med vår skottäckningsteknik och ägnade därför en övning åt förbättring av denna ikväll. Flera gånger fick han blåsa av för att upprepa att vi skulle gå ner ordentligt och verkligen försöka att vilja få bollen på oss. Jo visst. Vid ett tillfälle lade han också till:

-Man vänder bara upp röven om man har en tillräckligt stor och det är det ingen i det här laget som har.

Vips ploppade det upp bilder av motståndare man haft genom åren som bara har haft att sätta upp sitt nedre bagage för att stå i vägen. Dags att börja odla kanske?

Genrepet mot Husqvarna gick finemang. För första gången levererade samtliga tre linor och när Svenne dunkade in 5-4 vid tiden19.56 kändes det som att middagsbjudningen på casa del Capello inte kunde bli annat än lyckad. Och mycket riktigt - en hyvens kväll var sannerligen vad det blev. Happy happy - joy joy.

Bra genrep - dålig premiär, sägs det. Svaret får vi på lördag då vi återigen ställs mot småländskt motstånd. Känns rätt märkligt att många serier går in på sin tredje omgång, att till och med småländska damtrean redan kört igång samt att man har tuggat i sig säsongens första clementin innan vi gör vår graciösa entré. Nåja. Bättre sent än aldrig.

Som för övrigt är ett talesätt som skulle kunna appliceras på en viss poängkungs framgångar i högsta serien. Känns otroligt märkligt att det gick så snett sist det begav sig, efter den söndagsmatchen han gjorde mot Täby. Tänk vad man kan ställa till med om man bara får en liten gnutta förtroende...

Tjôtrôven och Huokko tyckte att Täby spelade tråkigt. Fruktansvärt tråkigt till och med. Håller inte alls med. Jävlar vad det blixtrar till när det väl gör det. Känslor av salighet letade sig igenom hela kroppen vid flera av deras mål. Det räcker för mig.


Så.





Det här är nivå 11. Beeeeeeeeeep.

På självaste bemärkelsedagen hade vi fått en halltid 20.30-22.00 Trodde vi. Det visade sig att det var 21.00-22.30.
Vi bytte ut vår vanliga torsdagsträningstid för att vi skulle få vara i en större hall och kunna spela mer. Trodde vi. Coacherna hade dragit en vals för att lura alla latmaskar som vanligtvis inte dyker upp då beep-test annonseras.

How very clever of you..

Frågan är hur mycket Eliasson har ljugit om sin ålder. Man kan väl inte som liten 22-åring gnälla om att det drar för mycket? Trodde bara det var pensionärer som gjorde det. Själv njöt jag av varje vindpust som ilade in i Nödingehallen. Ledmotivet för kvällen var Fångad av en stormvind, Carolas dunderhit som man dansade omkring och mimade till hemma som 6-åring. Det visade sig vara en winner, lyckades nämligen få till en putsning av det senaste testresultatet. Tack för den, Häggqvist.

Lekande lätt att varva ner nu. Men om jag ringer upp niorna som jag ska ha i matte imorgonbitti, så kanske vi kunde komma överens om att skjuta upp den lektionen. Fröken behöver nämligen sin skönhetssömn.
 


Får lov att tacka för alla gratulationer. Borde väl egentligen inte rangornda men bästa födelsedagspresenten, tätt följd av TIP TOP-tishan jag fick av Salo som jag är övertygad kommer göra sig otrooligt nice på mig, levererade min lilla farmor - Nyheter om ändringar i regelverket borta i Rasija. Lilla baboshka...

Tulipansången kammade hem bronset.



John.. för katten... 











 

25 September

Intressant att min telefon dog just i natt så jag fick sova två timmar längre än planerat. Ville den att jag skulle möta denna "min" dag pigg och utvilad (läs: för en gångs skull med 8h sömn i bagaget), eller ville den bara fördröja det oerhört smärtsamma uppvaknandet?

Får ju ändå säga att mor och far skötte min tillkomst fantastiskt bra rent planeringsmässigt. 25:e är en fin dag.

Forever young, I wanna be forever yong...

"Mullsjö till division I"

I Jönköping finns ett division II lag bestående av en samling - låt oss kalla dem alternativa spelare. Det är de som inte riktigt passar in i något annat lag i regionen. I Östra SK finns sådana som inte tvekar en sekund på att stanna hemma och avnjuta Seria A-underhållning på TV, istället för att hasa sig ner till "Kåken" för matchsamling. Talangen går i alla lägen före orken och det är hellre kork upp än locket på. De sägs se ut som ett division V-gäng på uppvärmningarna, vilket kan leda oinitierade motstånadare till underskattning.

I år har de enligt coacherna ökat försäsongsträningsdosen markant.  Vågar knappt ens tänka på hur oerhört tufft det måste ha varit att gå från det stenhårda fjolårsprogrammet på en timma fotboll per vecka. 

Ytterligare ett steg i seriositetsutvecklingen är att man numera också kräver av spelarna att de klär sig enhetligt. Det är alltså inte längre OK att springa omkring med sina gamla Mullsjö-, Fagerhult-, Månsarp och JIK-Kläder. Ja för de flesta i laget har ju någon gång representerat någon annan klubb än just Östra. Vissa har till och med haft förmånen att vara med om avancemang i seriesystemet med andra lag. Hur som helst så var det en tisha som fick godkänt trots att där ingen ÖSK-logga fanns att finna. På den stod det:

"Mullsjö till division I"

Sinnessjukt kul.

Däremot hoppas jag verkligen inte att det blir en ettårsséjour. Känns som att Mullsjö är ett av få lag som lyckats spexa till inledningen av den här SSL-säsongen.



För övrigt uppmanar jag alla att bojkotta s.k. måltidsersättningar. Sänkte en sådan för att slippa köksbestyren för en timma sedan och är allaredan hungrig som en stackars gnu. Lika bra att kivnnan går till spisen.



Jag har blivit kallad snäll, söt och rar ungefär hur många gånger som helst den här veckan. Märkligt nog verkar jag nästan alltid vara snällast, sötast och rarast när det återstår 5-10minuter av lektionen. Jag skiner väl upp lite extra då, tänker jag.

You made my day

Postat av: G...gymnasielärare sedan 8 år!

Angående din reaktion...du håller på att bli språklärare och därmed anammar du den inneboende kultur som finns i denna krets; avsky för allt utom det egna ämnet, klagan över skolledningens brist på förståelse samt en känsla av att alla samhällslärare egentligen är kommunister!
Snart kommer också kraven på förtur i kopieringsrummet, bärandet av dräktkjol tillsammans med eccoskor samt en outtalad önskan om att prygla alla omotiverade elever med stålkätting när de inte vill lära sig alla uuuuunderbara och såååå praktiska glosor inom franskt kulturliv!

Bara så du vet!

2008-09-23 @ 10:53:26

Kan börja med att säga att denna kommentar gjorde min dag när jag strax efter lunchsnåret var på väg att drabbas av den klassiska paltkoman*. Är glad att jag tog mig tid att stanna upp och analysera min reaktion så att ovan citerade skribent kunde måla upp detta skräckscenario. Det är så lätt att man blir något man inte vill av bara farten, om man inte stannar upp för en stunds självreflektion.
* tröttheten som sätter in å det allra grövsta efter en stadig lunch.

- Som gymnasielärare har man alltid två ämnen och mitt andra, eller första beroende på hur man nu ser det, är matematik så det vore jobbigt för alla inblandade, i synnerhet mig själv, om jag började avsky allt utom franskan.  Där är jag ganska lugn.

- Visst är samhällslärare ett samlat kommunistgarde, det vet vi alla. Så utstuderat har de tagit sig in i skolans verksamhet för att sprida propagande i de unga leden. De är ena hal ålar de där.

- Jag kan verkligen inte se varför jag, som den viktiga person jag är, inte skulle ha förtur i kopieringsrummet. Det är, i alla sammanhang, lite under min värdighet att stå i kö.

- Stålkätting? Nackskott säger jag. Det är ohyggligt praktiskt att kunna glosor om de så är underbara eller ej. Lite som multiplikationstabellen. Men visst kan alla slörövar strunta i det nödvändiga tragglandet och konsultera med miniräknare eller lexikon stup i kvarten istället. Repetition är kunskapens moder och det är smidigt att ha goa grejer sittandes i ryggmärgen.

- Dräktjol behöver inte vara fel. Eccoskor däremot - Herre Jesus Kristus. Minns en gång under matematikstudierna när jag satt och tänkte högt inför klasskamraterna. Det var en sån där klassisk regnig göteborgsdag och fötterna var stelfrusna av väta.

-Kanske skulle man investera i ett par gummistövlar, regnar ju väldigt sällan här menar jag.
-Nä Johanna, vet du vad du ska köpa? Gore-texkängor! Jag har haft mina i två år nu - de är superbra!



Det var snuddande nära att jag nappade på det förslaget alltså. Ungefär lika nära som det är att jag någon dag investerar i ett par eccoskor.




Nu kan jag inte kalla mig 22-åring så länge till. Förbannat.

I'm lovin it..

Drömmer mig tillbaka till tiden då man inte behövde åka buss, spårvagn och bil till träningarna. När det tog ungefär 56 sekunder att ta sig från hemmet till Vrigstad Sporthall (och då tog man det också i en riktigt vacker takt skall sägas). När man tog emot innebandysäsongen med öppna armar bara av den anledning att man inte längre behövde cykla de där bedrövliga fem minutrarna till Tallåsen för att träna fotboll. Nu är var träningsafton ett projekt. Det är väl bara att gilla det. För det är väl det man gör.

Sitter också och lackar på att skolledningen där min praktik är förlagd planerar in brandövningar och friluftsdagar som gör att det blir lektionssvinn i franskan. Ska det verkligen vara nödvändigt? Min planering krackeleras ju fullständigt här. Sedan är frågan - Har jag kommit en bit på väg i min lärarprofessionalism när jag reagerar så här eller är jag bara ett steg närmare att bli en gammal nucka? Det var ju faktiskt inte så värst länge sedan som brandövningar och friluftsdagar av undertecknad klassades som livets grejer. Nä, det var väl ungefär vid samma tid som jag hade hemmaarenan alldeles runt hörnet.

Ah... those were the days, jag säger då det.


Waiting for a star to fall

The Most Played Track de senaste dagarna.

Inte konstigt att 80-talisterna är en så fantastisk skara människor när det gjordes dängor av den här kalibern på den tiden. Nu slängs mycket av denna kvalitet ner i Cascadaträsket och speedas upp. Peppande och svängigt tycker somliga. För all del - i valda sammanhang.

Det är ändå något speciellt med äkta 80-tal.


Kom igen!

Tutade ut mot Partillebo tillsammans med goda vännen för att se Challengers-grabbarna spela. Eftersom man tycker att det här med VISA-kort är en ohyggligt käck uppfinning var det som vanligt kort om cash. Det ringdes lite samtal för ett kolla upp om det nu verkligen var så att her higness skulle behöva ta svängen förbi en bankomat.

-Det kostar 60 spänn Johanna.
-Va!? Är dom dumma i huvet eller?

Hon var tydligen väldigt inne i egna lagets säsongsrytm, dvs två veckor före seriepremiär och var inte sugen på att punga ut för att se en träningsmatch. Saken kom litegrann i ett annat läge när det gick upp för mig att det var seriepremiär. Och en lyckad sådan får man lov att säga att det blev för utmanarna. 8-3 mot Fagerhult. Bra där.

Ja, som sagt så är det nu knappa två veckor kvar för oss att teka igång vår seriepremiär mot Ingelstad. Eller Ingelstad/Växjö 08 som de kallar sig numera. Sammanslagningar härs och tvärs och namnbyten hitan och ditan. Det är nästan så att man känner sig lite unik i Surte. Mer hjärta på något vis, även om vi la till "IBK" i år för att frigöra oss ekonomiskt från Surte IS inte alltför framgångsrika fotbollsverksamhet.

Av försäsongsresultaten att döma kan göteborgslagen bidra till ett riktigt getingbo i södra damettan. Vänersborg, Marstrand och Husqvarna har fått fungera lite som indikatorer på att det inte går att dra någon slutsats alls om vilka som har de vassaste knivarna i sin låda här i staden.

Vi föll med uddamålet mot vänersborgarna igår (6-5). De störde mig något fruktansvärt även om vi på hela taget inte gjorde någon dålig match. Det är väl bara att komma igen som de säger i Kina.



Gud så jag fnissar var gång jag besöker närmast belägna Kinarestaurang. Mest när jag går därifrån.

 





Kul: Poängkungen pytsade och blev MOM mot självaste Storvreta.
Mindre kul: Åka tufftufftåg i x antal timmar med 0 pinnar med sig hem.



Kan inte klaga på engagemanget hos vår ledarstab. Nu var i och för sig Tishonov inte med i Vänersborg eftersom han firade sin 40-någonting-årsdag, men när vi ringde honom under uppresan i ett egentligen ganska oinnebandyrelaterat ärende dröjde det inte länge innan han drog igång tugget om hur man bäst manövrerar ut ett 2-2-1-lag som Vänersborg.

Och vad gör Wesenlund då? Jodå, fram med papper och penna och så dödar vi lite trälig biltid med innebandyteori. Vem som körde? Det gjorde Wesenlund.

       









Snygging där...

-Hello there you drop-dead-gorgeous baby!

Ja, det är lite den känslan man har när man ser sin nuna dyka upp i speglarna som sitter lite varstans här i lyan för tillfället. Brun-utan-sol gånger hundra eller en natt nere i solariet känns inte som världens sämsta idé.

Man har tydligen gått och blivit krank.

Samtalade igår eftermiddag med min
goda vän om det här med att träna när man är småkrasslig.

Cake: Man ska ju egentligen inte göra det.
Jag: Nä men ibland känns det som att man kan jaga bort förkylningen om man biter ihop och kör.
Cake: Jo, men var lite försiktig.
Jag: Ja, det gäller väl att passa sig så man inte får... hjärnhinneinflammation är det va?
Cake: Ja men seriöst, hur många har du hört som har fått det?

..tystnad..

Cake: Nä precis.

Så jag svalde några alvedon för mycket, trotsade förkylningen och tränade igår. Eller försökte rättare sagt. Oh så kämpigt det var. Efteråt fick jag stränga order av Wesenlund att hålla mig hemma idag. Och det blev ju en hejdundrande kväll.



Oeeeyy..

Det vore ju försmädligt om detta nu fick för sig att hålla i en längre tid. Har redan fått avböja en del festligheter och vill ju inte för något i världen missa vårt möte med Vänersborg på söndag. Nu när de har nytt, enligt uppgift, speldugligt golv där uppe och allt.



Helt obegripligt men capitano-kampanjen gav inga resultat. Jag lackar ur.




Jag vet någon som kanske får bada hur mycket badkar hon vill i vinter.



Man kan allt som oftast känna sig ganska stolt över sina ryska härkomst. Vi har ju av tradition varit ganska framgångsrika i diverse sammanhang. Inte minst idrottsliga. Efter att en hel hope ryska damtennisspelare det senaste årtiondet kommit fram och hyllats, kanske inte alltid på rent tennismässiga grunder, tycks faktiskt ryska kvinnor appellera till ganska många män nuförtiden. Igår fick jag se en kvinna som förmodligen har allt det där männen attraheras av hos ryskorna, inte minst en otroligt het accent i sin "engelska". Kournikova, Sharapova och Kirilenko kan slänga sig i väggen.




tightare eller sjukare?

Jag kan uppskatta träningsvärk. Om det stramar litegrand i skinkan eller längs magrutorna ( ja för dem har man ju...). När det känns som att man kanske är på väg att tighta till sig.

Idag var dock värken av mer obehaglig sort. Det är i sådana lägen man förstår vad gamla mormor menar när hon säger "jag har ont i hele skrövet". Man känner sig som minst 75 och tvivlar inte en sekund på att någon elakartad höstflunsa är på ingång. Resultatet blev att det som skulle ha varit den lilla power-napen som lades in efter huttig morgonpromenad (jag vet, jävligt orock'n roll men det fanns faktiskt en praktisk vinning i den) och frulle blev en tre timmar lång slaf i fosterställning. Jag som hade planerat en disciplinerad förmiddag i studiernas tecken.



Nämen ser man på. Känner inte vi igen det
här problemet?



Jag finner ju det oftast otroligt roande att se innebandy och då företrädelsevis live. Då blir det lite småtråkigt att man, om man bor i Göteborg, fram till slutet av oktober kan se en superligamatch live. En hemmamatch för Pixbo under de sex första omgångarna. Märkligt. Nåja, det finns säkerligen en mycket vettig förklaring. Just den är ju mot Täby, som tydligen ska vara något i hästväg denna säsongen, så man får väl som vanligt tänka - det kunde ha varit värre.

Intressant att se hur det går för Mullsjö mot just detta Täby imorgon. Och visst är det lite småsjukt att det bjuds mer superligamatcher i Jönköping än i självaste Göteborg?



Imorgon ska tränarduon presentera El Capitano och hennes två assisterande. Jag har legat lite lågt i promotandet av mig själv i den rollen då många har ansett att jag inte är i närheten av kaptensmaterial, men tänkte såhär på upploppet dra iväg ett par argument som kan vara läge att ta i beaktande.

- Senast jag var kapten, vilket också kan ha varit enda gången det har hänt, slutade det med att jag ledde mitt team till SM-guld. Vadsbohallen - Mariestad, det var där det hände. Trots vedervärdiga fiskbullar som bränsle knöt vi ihop säcken och tog skol-SM-guldet hem till Vetlanda.

- Ikväll tog jag det mogna beslutet att åsidosätta Idol för en stunds insupande av Konsten att föra konstruktiva samtal i konflikter, vilken bör vara en fördel att besitta för kvinnan vars arm kommer prydas av den åtråvärda bindeln. Jag skulle nog kunna säga att jag är fullärd.

Blir oerhört besviken om jag inte kommer hem från träningen en bindel rikare imorgon efter detta alltså.



Om någon som är här och lurar sitter inne på information om när Mia och Klara hade tänkt säsongsstarta - vänligen delge denna! Har letat med ljus och lykta utan resultat.




Och med det tackar jag för mig och önskar godkväll.





Pjanoo

8-1 segern kändes galet stabil.

Sara Simonsson och Malin Eriksson bildade ett glödhett radarpar mot Marstrand. Vass elitserieklass på den duon alltså. I can only imagine vad de kan prestera i ettan i vinter.

Själv fick jag en ordentligt spetsig armbåge mot ena kinden och väntar bara på att det ömma ska börja blåna. Än så länge är det lugnt. Värker dock i käken när jag tuggar. Då kanske jag i och för sig inte tuggar i mig så jävla mycket skräp och på så sätt deffar en smula, lite som en lättdiet. Så var det någon i Marstrand  som trodde sig kunna sänka min konkurrenskraft i mansjakten så var det ett tappert men misslyckat försök.

Marstrands
ord och goa pics där bland annat undertecknad skymtas in action.



Lotta Schelin hade tydligen fått en lyckad inledning på sin proffskarriär i Lyon. När jag såg bilderna från franska ligan kände jag verkligen att ooh vad jag grämer mig över att jag inte gjorde en storsatsning på fotbollen. Såg sjuukt glammigt ut där nere. Nästan som nere på Heden under tisdagskvällarna.



Jo det blev ju så att vi slog våra kloka Surteskallar ihop och dräpte en ansenlig skara hjärnceller i helgen. Skönt att man nu då går en ny härlig vecka till mötes och kan väga upp the loss med mängder av nya kunskaper.

Oh yes.

Let the bass kick

Höll på att få fullständig krupp igår. Hade bokat tvättetid och gjorde således ett djupdyk ner i tvättkorgen. Där fann jag att min nyligen inköpte knallrosa sport-BH och vårt vita matchställ hade hittat varandra lite väl bra i deras båda inte alltför knastertorra tillstånd. Vilka hemmafruskills skulle det signalera om jag sprang omkring med en matchtröja med rosa inslag? Skulle jag någonsin kunna snärja en karl med sådan solkighet?

Gudskelov fösvann deras kärlek i tvätten. Puh.

Den arvidssonska räven lurade i mig en mängd onyttigheter under gårdagskävllen som spenderades i en härlig Pixbo-Challengers-Surte-symbios. Det framkom också att det äntligen har blivit klart med vårt nya tillskott i Surtefamiljen. Idag mot Marstrand drar hon för första gången på sig Surtetröjan - Sara Simonsson. VARMT VÄLKOMMEN! (allt annat än 30 points denna säsong får ses som ett misslyckande men känn ingen press..)

.. .. ..

Jasså det var bara ett gäng ohängda Bohus-kids som roat sig med att elda vår flagga. Jag som var helt bombsäker på att IBF Göteborg hade gått ett gäng steg för långt.

.. .. ..

Det bästa med att vara mig idag är att jag ska ha en heldag (och -natt ?) med ett förbannat gott gäng.



Peace and loooove...

Huokko

Ibland kommer inte energin till en när man behöver den. Det kan vara lite motigt, kämpigt och allmänt grått. Då brukar jag försöka pep-talka mig själv. Gärna högt så andra hör. Principen bygger lite på - fake it 'til you make it. En vanlig line är då:

-Livet är en fest och jag är inte bara bjuden - jag är hedersgäst.

Rim och allt. Idag kontrade Huokko med sin variant:

-Livet är en efterfest och jag får ligga mest.

Huokko, Huokko, Huokko.

Nämnde senare för denna Huokko att en god väninna övervägde att söka extraknäck som krokimodell, vilket man då kanske kan tycka att hon borde hålla koll på vad det är. Hon såg dock ut som ett enda frågetecken och undrade:

-Krokimodell? Är det någon matematisk formel eller?



Lycka till med matematikstudierna!

Hatattack i damettan

Huliganismen verkar nu ha nått Damer div 1 södra.










Vart är vi på väg?

Finnes

Lärare för grundskolans senare år och gymnasiet med inriktningarna matematik och franska.

Ett jobb till vårterminen skulle skänka mig lite inre frid.





Jag kan dansa också.

Som Lilldamma

Valde det magiska numret idag. Kände att jag nog skulle kunna axla rollen som tian.

Sandra "Svenne" Svensson prickade in första pytsen redan efter 10 sekunder. Det var seriejumbon vi mötte och det märktes. Minst sagt. Spjutspetspositionen kändes som en för tidig julklapp och man tänkte att här skulle det minsann bli till att ligga på sniken och köra lite Inzaghi-show. Passar ju förträffligt i denna 7-mannaserie där inga domare kan komma och påstå att man sprungit offside. Problemet var bara att jag ikväll hade ungefär samma precision i avsluten som Freddie hade under sina allra bästa målsumpartider. När jag hade missat en sisådär 10 uppenbara målchanser var det inte kul längre. Då fick motståndarna dessutom för sig att kvittera.

5 min kvar och motståndarkeepern dundrade bollen rakt i skallen på en av sina försvarare. Då rullande tid är vad som gäller, inga undantag what so ever, övervägde jag att själv bära ut den skadade. Men hon kom på att hon inte gick med huvudet och staplade sävligt av mattan.

Mindre än en minut kvar och Järnvägens FF bombarderade motståndarkassen så det ven om det. Det var Svenne, det var Classe och det var Huokko, men det verkade också vara som förgjort.

20 sekunder kvar. Då plötlsigt rullade en retur ut mot  straffpunkten och en övertänd #10. Hon spände vristen allt vad hon hade, lutade hela vikten över bollen och tryckte till så där som Lilldamma Mattsson lärt henne vid det där fotbollslägret i Gislaved för 10 år sedan. Och så satt den där så fint intill högra stolpen.

Herre Jesus Kristus så onödigt spännande det blev.

Men vad gör man inte för lite rock'n roll?

Domaren, som för övrigt verkade ha tagit svängen förbi Bryggeriet innan matchstart, sa att det var den roligaste matchen han hade dömt i damkorpen. I finalnumret ska man ju kruta på lite extra och det bjöd vi så gärna på ikväll.


Nästa år ryktas det om att Surte IS anmäler ett lag till korpserien. Vi tränar ju måndag, onsdag och torsdag och på så sätt skulle vi slippa vara ifrån varandra även på tisdagar. Och vi skulle bli fullständigt livsfarliga.





dream dream dream

Efter den slitsamma helgen var det inte svårt att fatta dagens första beslut -  att frånvara vid morgonens första föreläsning. Tre styck sådana var inplanerade på schemat och jag skrapade till slut ihop till ungefär en och en halv. När sista damen i ordningen stod och förklarade att föräldrar är olika (Nähe!?) och att det i dagens samhälle finns en mängd olika familjekonstellationer (Nämen säger du det!?), kom jag på mig själv drömmandes om att befinna mig på en långt mer angenäm plats än i den där sterila hörsalen. På raden framför hade några killar stängt ner sina notepads till förmån för Facebook. Vilken cirkus, tänkte jag, tog mitt pick och pack och travade hem. Efter möten med somliga universitetsanställda känns inte längre kvantfysiker som ett orimligt mål.

Väl hemma lärde jag mig att de första kunskapsbedömningarna gjordes i Kina på 200-talet. Vi välutvecklade européer var bara nästan ett helt millennium efter. Inte farligt ändå.

.. .. ..

Årets humorprogram - Mia och Klara

Det bästa av allt - nya avsnitt är på ingång.

.. .. ..

I mina barnaår fanns en TV-profil som jag hade oerhört svårt för. Jag var väl ungefär tio år gammal när det började krypa av obehag längs ryggkotorna när jag hörde Ingvar Oldsberg snacka. Jag tyckte att det lät som om han hade något i munnen när han talade och brukade säga att det förmodligen var en potatis i vardera kind, hur man nu låter när man har det. Vid den tiden hade jag nog själv inte ens lyckats bränna av mina första rullande R (tänk hur det lät när jag pratade ryska...) men lik förbannat dömde jag Ingvar. Vilken låg människa jag var.

Såg honom nu i Ett Herrans Liv. Visst, obehagskänslorna finns fortfarande kvar. Det handlar väl om första intrycket, gissar jag.

.. .. ..

Vissa belönas efter lång och fullspäckad innebandyhelg med ledighet. Andra skickas ut i regnig slinga där jag numera är bundis med varenda buskage, varenda sten och varenda mördarsnigel som givit sig ut på äventyrsride i motionsspåret - åttan. Trots att man inte gjort annat i helgen ville jag bara jaga plast. Men det var bara att gilla läget som Ledin sjunger. För övrigt en vedervärdig bit. En av mina vänner kände sig jävligt rock'n roll när hon tänkte stampa sönder en platta med honom som hon hittade på en parkeringsplats i Jönköping. Jag hetsade, hon bangade. Bu.

 Till helgen väntar returmöte mot Marstrand, heldag med laget och... trumvirvel... den årliga fotograferingen. Blir tufft att hinna med ett besök på skönhetssalongen innan dess. Får väl trösta mig med att det förmodligen inte kommer gå
så här illa i alla fall.

.. .. ..

Imorgon är det dags för IFK Kungälv att mäta sina krafter mot Vänersborg. Deras första träningsmatch och mitt supportande hade varit självklart om det inte vore för finalomgången av prestigefulla korpfotbollen.


Tänk vilken utveckling som ständigt pågår omkring oss. Nu kan man spela bandy i början av september. Snart kanske man kan leva på innebandy.


Och då var det nog dags för Johanna att fortsätta drömma sina ljuva drömmar...

Hej och välkommen till Hajk!

Sola skiner alltid i Karlstad. Jovisst. Den som sitter uppe på den grå betongfasaden på überfräscha Tingvallahallarna kanske. Annars var det en fruktansvärt rå helg. Den envetna kylan bet sig riktigt fast under huden på mig. Och kom nu inte med något dillande om att jag borde vara van vid kylan i Sibirien. Jag är av huvudstadsavkomst på den sidan släktträdet.


.. .. ..

Vi skulle möta i tur och ordning Järfälla, Holmlia och Skattkärr. Upp fredag kväll och stressa i ordning för matchen mot the Stockholmers. Nu visade de sig vara ett regelrätt rock'n roll lag och skippade helt enkelt att dyka upp. Skönt att vi fick veta det tjugo minuter efter utsatt matchstart och kul för alla lag som så gärna hade velat ha deras plats i turneringen.

Mitt mobilabonnemang ville inte riktigt jobba med mig under helgens vistelse på vischan. Mestadels stod det Endast nödsamtal. För min del ringer jag inget annat än nödsamtal. Måhända att vissa är av socialiserande art men nog fan är de nödvändiga för mig, åtminstone precis när jag gör dem. Ett och annat samtal letade sig ändå fram. Det viktigaste var det jag fick vid dygnsomslaget natten mellan fredag och lördag. Vaknade med ett ryck ochvar bombsäker på att det var alarmet som gick igång vilket skulle innebära uppstigning. Det kunde bara inte vara möjligt, tänkte jag. Det var det inte heller. Drog nog kanske den största av alla lättnaders suckar någonsin när jag insåg att det bara var någon som ville mig något oerhört viktigt och tuggade på så gott det gick med minsta möjliga irritation från rumskamraterna. Sedan sussade jag vidare så gott till 06.00. Jojomen det var till att gå upp med tuppen såväl lördag som söndag, matchstart 08.00 båda dagarna. Det var ungefär precis det spelschema som stod högst upp på min önskelista. Tack som fan, spelschemeläggaren. Du gjorde ett hyvens jobb.

Hur som haver.

Vinst mot norska mästarinnorna Holmlia, 5-3. Undertecknad fick för första gången någonsin i sin karriär en tillsägelse av rättsskiparna. Ovårdat språk tydligen. Gissar att det var därför de bestal mig på min assist i slutminuterna. Bu. Intressant att norskorna kunde låta så otroligt glada efter förlusten.

-Tack för kampen!
(stigande melodi)

Mot Skattkärr räckte det sedan med en tvåmålsförlust för avancemang och vi gjorde precis vad som krävdes. Torsk 3-1. Stabilt. Nu var det självaste domaresset Wesenlund himself som var nära att bli uppskickad på läktaren efter snack. Själv kan jag inte förstå att domare överlag tar så illa vid sig när man frågor dem hur det står till med ögonhälsan.

Värmlänningar i kvarten också, då från elitserielaget Karlstad där vi tyvärr fick se oss slagna med 3-1 än en gång. Nog gav vi dem en match i alla fall. Om inte annat så vann vi dialekttävlingen. Det är stört omöjligt att leda tankarna någon annan vart än mot Hajk och Torsk på Tallinn när man hör dem tugga alltså. Och det är ingen komplimang.

.. .. ..

Jag har nog aldrig någonsin sett någon sätta i sig pannbiff så vidunderligt snabbt som två damer i laget gjorde under lördagseftermiddagen, bara för att sedan hasta iväg och tråna efter annat kött. Manskött

.. .. ..

Satt och kikade lite på Odelberg/Gustavsberg mot NOR92. Tuggade då lite med Larsson och - ta mig tusan- solklara kommentatorskills på henne alltså.

Jag: De va fan lite kul att se Odelberg/Gustavsberg.
Larsson: Ja faktiskt.
Jag: Bra fart i det dom gör liksom.
Larssonn: Ja, dom har ju lite tightare tröjor å så...

Tightare tröjor - bättre innebandyspelare.
Mer Larsson - mer skratt.

.. .. ..


Det där med kartläsande är inget som någon i ledarstaben rimligtvis kan kalla för sitt paradnummer. Wesenlund inleder med att svänga av vid fel avfart då vi sent på fredagskvällen är i färd med att hitta vårt boende. Tishonov menar då att det är bättre att "någon som verkligen hittar" kör först, och tar sedermera själv täten. Sedan kör han. Och kör. Och kör. Rätt ut i vildmarken kör han. Hade ingen satt P för hans idéer hade vi nog fått tillbringa fredagsnatten på något sjaskigt motel i Arvika, tänker jag. Wesenlund - Tishonov 1-0

Wesenlund hade fått direktiv om att kvartsfinalarenan skulle ligga ett stenkast från Nöjesfabriken. Dit hittade han minsann, hör man på. Tishonov tog dock återigen befälet och var i ärlighetens namn den som hittade hallen i den dova söndagsottan.  Kvittering, 1-1.

To be continued.

.. .. ..

Vi småskrattade åt och småled om vartannat med Husqvarna som hade fått minibusstrubbel på vägen upp till Karlstad. Men skrattar bäst som skrattar sist. En av våra bilar gick i strejk på lördagkvällen. Då är ju frågan, bli kvar i Värmland mot sin vilja eller ha assistans hemifrån inom rimligt räckhåll?  Tack Gode Gud att den startade igen säger jag.

.. .. ..

Solen sken minsann i Göteborg när man kom hem. Det var så pass att jag var tvungen att ta av mig mössan som dolde min halvdana bedhead-look för att inte koka över.


.. .. ..


Gott eftersnack till senaste coopertestet:

Vi var fyra som låg hela tiden sedan kom jag på slutet.
/Eliasson

Rock'n roll!

Höstens tema sattes i helgen. Det är Rock'n roll som gäller. Bara den lilla detaljen att man pluggar istället för att knega underlättar något alldeles enormt.

Visst började det ungefär hur bra som helst. Missade precis en buss ner mot city, som jag hade hunnit med om jag hade lagt benen på ryggen. Men att springa iförd något annat än idrottsutstyrsel rimmar väldigt illa med höstens tema.

Liksom att planera och komma förberedd. Skolstart och heldag. Anteckningsblock? Nä skit i det. Hur Rock'n roll är det att ta sig tid flera dagar i förväg för att införskaffa studiemateriel? Ungefär som att storhandla. Väska? Ja förmodligen ryggsäck.

Nä här...
... dricker man direkt ur mjölkpaketen - allt för att slippa disk.
... skiter i panten och kastar aluminiumburkar bland övriga sopor - vilken rockstjärna pantar?
... snoozar  man i en timma istället för att ta morgonduschen - det är ju ändå träning ikväll.
... packar man inte upp väskan förrän det är dags att packa den igen.
... köper man nytt istället för att tvätta.
... diskar man aldrig på en gång - "det är ju bara en tallrik".
... har man endast det absolut nödvändigaste i kylskåpet.
... kör man ICA-kasse istället för träningsbag.
... förkastar man nyttigheter såsom vetegroddar, quinoa och liknande.
... åker man bil obältad tills farbror polisen finns inom synhåll.
... tackar man inte nej till en kaffe med ursäkten "jag får så ont i magen".
... går man inte till tandläkaren efter man fyllt 21.
... skulle man inte få för sig att närvara på ett friskis och svettispass.
... är man nöjd med sår och ärr på benen - knickers på konstgräs, eller hur.


Ovanstående kan i och för sig kanske te sig lite semiradikalt i jämförelse med riktiga rockstjärnors bravader. Har tagit del av medlemmarna i Mötley Crues liv och leverne. (The Dirt - där snackar vi prisvärd litteratur) Herre...

Och än mindre Rock'n roll blir dessa smågrejer när man sedan får den där töntångesten efteråt. När man försöker dölja colaburken i den halvgenomskinliga soppåsen när man möter grannar på väg till sopnedkastet och känner sig som världens största miljöbov. När man skäms litegrand om någon kommer på besök och de där enstaka tallrikarna har utvecklats till ett helt diskberg. När man känner att kebabrullarna börjar lägga sig som bomull kring midjan, diettankarna kommer igång och man börjar småsnegla på där nyckelhålsmärkta produkterna. När man plötsligt slås av tanken att risken att kola vippen vid eventuell krasch ökar markant då man skippar den svarta remmen. När man gråter en skvätt då blodet börjar sippra från knäna igen.

Det är väl bara att jobba vidare förmodar jag.



Ikväll känner man sig dock jävligt rock'n roll. Träningsmatch mot division två-brötarna Warberg och man vägrade tagga. Över huvud taget mycket rock n roll på oss i Surte ikväll som hade mer än en hel hyfsat ordinarie femma borta. Man är ingen riktig rockstjärna om det är givet att man dyker upp när en konsert påannonserats.

Nädå. Warberg var, quite frankly, riktigt bra mellan varven och vi har en del att jobba med. Skönt att klyschorna finns att ta till då. Vi vet ju alla vad försäsongsresultaten betyder. Ändå kan jag inte annat än att bli lite bekymrad efter att ha sett Challengers tvåla dit Husqvarna i helgen. Hopkoket verkar ha något riktigt bra på gång.

.. .. ..

För övrigt finns det vissa instanser som borde skippa att försöka sig på Rock N Rollstilen helt. Göteborgs Tingsrätt för att ta ett exempel. Skicka ett brev dagen före rättegång och berätta att den skjuts fram en månad när man styrt upp så att hela entouraget tagit ledigt från sina jobb för att supporta. Tänk om jag hade varit så überrockig att jag skippat kolla brevlådan och missat försändelsen?

.. .. ..


Blink Blink


Butter

Sviterna efter gårdagens vurpa gjorde inte dagens träning till en särskilt angenäm upplevelse. Då och då när man springer och går tänjs ju huden kring knäpartierna ut och läkningstiden på köttsåren blir sedan också därefter. Försökte mig på någon slags tejpning, vilket brukar bita på mycket, men fick då höra att jag såg ut som en handbollstjej. Mindre smickrande. Hä så det var till att vädra kött.

Ställde ifrån mig klubban och stack iväg för en snabbis inne på damernas just i uppvärmningsfasen. Kom tillbaka och såg till min stora bestörtning att någon tagit min sticka och ställt dit en annan. Förväxling var den första tanken då de flesta i laget förra året nappade på den klassiska Wizen. Men kröp någon till korset och medgav att ett misstag hade begåtts? Inte då! Fastslog då att någon icke närvarande hade fått med sig min klubba hem från Jönköping. Muttrade och surade likt en åttaårig flicka  framme vid kassan på ICA som inte fått den där Palle Kuling-asken hon tjatat på sin mamma om. Nu skulle jag nämligen få genomföra träningen med en äckelklubba (läs: alla andra än min förstaklubba) och det var inte vilken typ av träning som helst, utan en som var inriktad på olika tekniska moment. Det som jag tycker är så himla tråkigt.

Dessutom hade jag en fullständigt katastrofal hårdag.


När det sedan blev dags för lir körde vi den gamla beprövade lagindelningsmetoden att kasta alla stickor i en hög och dela upp därefter. Lättsamt och så. Vad händer då? Vad ligger där i högen så prydligt och fint märkt på mitt eget personliga sätt? Javisst, MIN Wiz.










Tidigare inlägg Nyare inlägg